Psaltaren 49

1 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

Salmo para o regente, dos filhos de Coré: Ouvi isto, vós todos os povos; dai ouvidos, todos os moradores do mundo;

2 både låga och höga, rika såväl som fattiga.

vós, povo, filhos dos homens, tanto os ricos como os pobres.

3 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

Minha boca falará da sabedoria; e o pensamento do meu coração [estará cheio de] entendimento.

4 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

Inclinarei meus ouvidos a uma parábola; ao [som] da harpa declararei o meu enigma.

5 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?

Por que temeria eu nos dias do mal, [quando] a maldade dos meus adversários me cercar?

6 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.

Eles confiam em seus bens, e se orgulham da abundância de suas riquezas.

7 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.

Mas ninguém pode livrar o seu irmão, nem pagar a Deus o seu resgate,

8 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,

porque a redenção da sua alma é caríssima, e sempre será insuficiente

9 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.

para viver eternamente, e jamais ver a cova.

10 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.

Pois se vê que os sábios morrem, que o tolo e o bruto igualmente perecem; e deixam suas riquezas a outros.

11 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

Seu pensamento interior é que suas casas serão perpétuas, que suas moradas durarão de geração em geração; dão às terras os seus próprios nomes.

12 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

Mas o ser humano, ainda que em honra, não dura para sempre; semelhante é aos animais, que perecem.

13 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)

Este é o caminho dos tolos e dos seus seguidores, que se agradam de suas palavras. (Selá)

14 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)

São como ovelhas levados ao Xeol; a morte se alimentará deles. Os corretos os dominarão pela manhã, e sua beleza será consumida no Xeol, longe de sua morada. (Sheol h7585)

15 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)

Mas Deus resgatará a minha alma da violência do mundo dos mortos, pois ele me tomará [consigo]. (Selá) (Sheol h7585)

16 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.

Não temas quando um homem enriquece, quando a glória de sua casa se engrandece.

17 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.

Pois ele, quando morrer, nada levará; nem sua glória o seguirá abaixo.

18 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,

Ainda que, em vida, tenha pronunciado a si mesmo a bênção “Louvam-te ao fazeres o bem a ti”,

19 så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.

ele, porém, se juntará à geração de seus pais; nunca mais verão a luz.

20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

O homem em posição de honra que não tem entendimento é semelhante aos animais, que perecem.