Psaltaren 22

1 För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

Dāvida dziesma. Dziedātāju vadonim pēc: „rīta blāzmas stirna“. Mans Dievs! Mans Dievs! Kāpēc Tu mani esi atstājis? Tu esi tālu no manas palīdzības, no manas kaukšanas vārdiem.

2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

Mans Dievs, es saucu dienā, bet Tu man neatbildi, un nakti es arī klusu neciešu.

3 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

Bet Tu esi svēts, dzīvodams starp Israēla slavas dziesmām.

4 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

Uz Tevi mūsu tēvi cerējuši, tie ir cerējuši, un Tu tos esi izglābis.

5 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

Uz Tevi tie saukuši un ir izpestīti, tie cerējuši uz Tevi un nav palikuši kaunā.

6 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

Bet es esmu tārps un ne cilvēks, cilvēku apsmiekls un ļaužu nicināts.

7 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

Visi, kas mani redz, mani apmēda, atplēš lūpas un krata galvu sacīdami:

8 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

Viņš to Tam Kungam sūdzējis; lai Tas viņu izrauj un viņu izglābj, ja Tam pie viņa ir labs prāts.

9 »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»

Tomēr Tu tas esi, kas mani izvedis no mātes miesām; Tu man licis paļauties uz Tevi no mātes krūtīm.

10 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

Uz Tevi es esmu mests no mātes klēpja, no mātes miesām Tu esi mans Dievs.

11 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

Neesi tālu no manis, jo bailība ir tuvu, jo palīga nav.

12 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

Lieli vērši mani apstājuši, trekni buļļi ap mani apmetušies.

13 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

Tie atplēš savu rīkli pret mani kā lauva, plezdams un rūkdams.

14 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

Es esmu izgāzts kā ūdens, visi mani kauli ir izlauzti, mana sirds ir manās miesās kā izkausēts vasks.

15 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

Mans spēks ir izkaltis kā poda gabals, un mana mēle līp pie mana zoda, un Tu mani nolieci nāves pīšļos,

16 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

Jo suņi mani apstājuši, un ļaundarītāju bars ap mani ir apmeties, tie manas rokas un manas kājas ir izurbuši.

17 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

Es visus savus kaulus varu skaitīt, bet viņi skatās un lūko uz mani ar prieku.

18 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

Tie dala manas drēbes savā starpā un met kauliņus par manu apģērbu.

19 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

Bet Tu, ak Kungs, neesi tālu, mans stiprums, steidzies man palīgā.

20 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

Izglāb manu dvēseli no zobena, manu vientuli no suņu varas.

21 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

Izpestī mani no lauvas rīkles un paklausi mani no vēršu ragiem.

22 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

Es sludināšu Tavu vārdu saviem brāļiem, es Tevi slavēšu draudzes vidū.

23 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

Slavējiet To Kungu, jūs, kas Viņu bīstaties, viss Jēkaba dzimums lai Viņu godā, un bīstaties, viss Israēla dzimums.

24 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

Jo Viņš nav nicinājis nedz apsmējis bēdīga bēdas, nedz no tā apslēpis Savu vaigu, un kad tas Viņu piesauca, tad Viņš paklausīja.

25 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

No Tevis es dziedāšu tai lielā draudzē, es maksāšu savus solījumus to priekšā, kas Viņu bīstas.

26 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

Tie bēdīgie ēdīs un būs paēduši, un kas To Kungu meklē, Viņu slavēs; jūsu sirds dzīvos mūžīgi.

27 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

Visi zemes gali to pieminēs un atgriezīsies pie Tā Kunga, un visas pagānu tautas klanīsies Viņa priekšā.

28 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

Jo Tam Kungam pieder tā valstība, un Viņš valda pār tām tautām.

29 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

Visi treknie virs zemes ēdīs un pielūgs, visi, kas pīšļos guļ, klanīsies Viņa priekšā, arī tie, kas nevarēja uzturēt savu dzīvību.

30 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

Viņam būs dzimums, kas Viņam kalpos, par To Kungu sludinās līdz radu radiem;

31 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.

Nāks un sludinās Viņa taisnību tiem ļaudīm, kas vēl dzims, ka Viņš to ir darījis.