< Psaltaren 18 >

1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.
Il dit donc: Je t'aimerai, ô Éternel, qui es ma force!
2 Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
Éternel, mon rocher, ma forteresse et mon libérateur! Mon Dieu, mon rocher où je me réfugie! Mon bouclier, la force qui me délivre, ma haute retraite!
3 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
Je m'écrie: Loué soit l'Éternel! et je suis délivré de mes ennemis.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Les liens de la mort m'avaient enveloppé, et les torrents de la destruction m'avaient épouvanté;
5 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig. (Sheol h7585)
Les liens du Sépulcre m'entouraient, les pièges de la mort m'avaient surpris; (Sheol h7585)
6 Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
Dans ma détresse, j'invoquai l'Éternel, et je criai à mon Dieu. De son palais, il entendit ma voix, et les cris que je poussais vers lui parvinrent à ses oreilles.
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
Alors la terre fut ébranlée et trembla; les fondements des montagnes s'agitèrent et s'ébranlèrent, parce qu'il était courroucé.
8 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
Une fumée montait de ses narines, et de sa bouche un feu dévorant; il en jaillissait des charbons embrasés.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
Il abaissa les cieux et descendit, ayant l'obscurité sous ses pieds.
10 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
Il était monté sur un chérubin, et il volait; il était porté sur les ailes du vent.
11 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
Il fit des ténèbres sa retraite; il mit autour de lui, comme une tente, des eaux ténébreuses, de noirs nuages.
12 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
De la splendeur qui était devant lui, s'échappaient des nuées, avec de la grêle et des charbons de feu.
13 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Et l'Éternel tonna dans les cieux, le Très-Haut fit retentir sa voix, avec de la grêle et des charbons de feu.
14 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
Il lança ses flèches, et dispersa mes ennemis; il lança des éclairs nombreux, et les mit en déroute.
15 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
Alors le fond des eaux apparut, et les fondements du monde furent mis à découvert, au bruit de ta menace, ô Éternel, au souffle du vent de ta colère.
16 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
Il étendit sa main d'en haut, et me prit; il me tira des grosses eaux.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Il me délivra de mon ennemi puissant, et de mes adversaires qui étaient plus forts que moi.
18 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Ils m'avaient surpris au jour de ma calamité; mais l'Éternel fut mon appui.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Il m'a mis au large, il m'a délivré, parce qu'il a pris son plaisir en moi.
20 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
L'Éternel m'a traité selon ma justice; il m'a rendu selon la pureté de mes mains.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Car j'ai gardé les voies de l'Éternel, et je n'ai point été infidèle à mon Dieu.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Car toutes ses ordonnances sont devant moi, et je ne m'écarte point de ses statuts.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
J'ai été intègre avec lui, et je me suis gardé de mon péché.
24 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
Aussi l'Éternel m'a rendu selon ma justice, selon la pureté de mes mains devant ses yeux.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
Avec celui qui est bon, tu es bon; avec l'homme intègre, tu es intègre.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
Avec celui qui est pur, tu te montres pur; mais avec le pervers, tu agis selon sa perversité.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Car c'est toi qui sauves le peuple affligé, et qui abaisses les yeux des superbes.
28 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
C'est toi qui fais luire ma lampe; c'est l'Éternel mon Dieu qui éclaire mes ténèbres.
29 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
Car avec toi je fonds sur une troupe; avec mon Dieu je franchis la muraille.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
La voie de Dieu est parfaite; la parole de l'Éternel est éprouvée; il est un bouclier pour tous ceux qui se retirent vers lui.
31 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
Car qui est Dieu, sinon l'Éternel? Et qui est un rocher, sinon notre Dieu?
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
Le Dieu qui me ceint de force, et qui a rendu mon chemin sûr;
33 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
Qui rend mes pieds semblables à ceux des biches, et me fait tenir sur mes hauteurs;
34 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
Qui forme mes mains au combat, et mes bras bandent un arc d'airain.
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
Tu m'as donné le bouclier de ton salut; ta droite me soutient, et ta bonté me rend puissant.
36 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
Tu élargis le chemin sous mes pas, et mes talons ne chancellent point.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Je poursuis mes ennemis; je les atteins, et je ne reviens qu'après les avoir exterminés.
38 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Je les frappe, et ils ne peuvent se relever; ils tombent sous mes pieds.
39 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
Car tu m'as ceint de force pour le combat, tu fais plier sous moi mes adversaires.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Tu fais tourner le dos à mes ennemis devant moi; ceux qui me haïssaient, je les détruis.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
Ils crient, mais il n'y a point de libérateur; ils crient à l'Éternel, mais il ne leur répond pas.
42 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
Je les broie comme la poussière livrée au vent, je les jette au loin comme la boue des rues.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
Tu me sauves des dissensions du peuple; tu me mets à la tête des nations; le peuple que je ne connaissais pas m'est assujetti.
44 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Au bruit de mon nom, ils m'obéissent; les fils de l'étranger viennent me flatter.
45 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
Les fils de l'étranger défaillent, et sortent tremblants de leur retraite.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
L'Éternel est vivant! Et béni soit mon rocher! Que le Dieu de mon salut soit exalté,
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
Le Dieu qui me donne la vengeance, et qui range les peuples sous moi!
48 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
Toi qui me délivres de mes ennemis, qui m'élèves au-dessus de mes adversaires, qui me délivres de l'homme violent!
49 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
C'est pourquoi je te louerai, ô Éternel, parmi les nations, et je chanterai à ton nom.
50 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn. Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
C'est lui qui délivre magnifiquement son roi, qui fait miséricorde à son Oint, à David et à sa postérité à jamais.

< Psaltaren 18 >