Psaltaren 147

1 Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

Alleluya. Herie ye the Lord, for the salm is good; heriyng be myrie, and fair to oure God.

2 HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

The Lord schal bilde Jerusalem; and schal gadere togidere the scateryngis of Israel.

3 Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

Which Lord makith hool men contrit in herte; and byndith togidere the sorewes of hem.

4 Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

Which noumbrith the multitude of sterris; and clepith names to alle tho.

5 Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

Oure Lord is greet, and his vertu is greet; and of his wisdom is no noumbre.

6 HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

The Lord takith vp mylde men; forsothe he makith low synneris `til to the erthe.

7 Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

Bifore synge ye to the Lord in knoulechyng; seye ye salm to oure God in an harpe.

8 honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

Which hilith heuene with cloudis; and makith redi reyn to the erthe. Which bryngith forth hei in hillis; and eerbe to the seruice of men.

9 honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

Which yyueth mete to her werk beestis; and to the briddys of crowis clepinge hym.

10 Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

He schal not haue wille in the strengthe of an hors; nether it schal be wel plesaunt to hym in the leggis of a man.

11 HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

It is wel plesaunt to the Lord on men that dreden hym; and in hem that hopen on his mercy.

12 Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

Jerusalem, herie thou the Lord; Syon, herie thou thi God.

13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

For he hath coumfortid the lockis of thi yatis; he hath blessid thi sones in thee.

14 Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

Which hath set thi coostis pees; and fillith thee with the fatnesse of wheete.

15 Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

Which sendith out his speche to the erthe; his word renneth swiftli.

16 Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

Which yyueth snow as wolle; spredith abrood a cloude as aische.

17 Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

He sendith his cristal as mussels; who schal suffre bifore the face of his cooldnesse?

18 Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

He schal sende out his word, and schal melte tho; his spirit schal blowe, and watris schulen flowe.

19 Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

Which tellith his word to Jacob; and hise riytfulnessis and domes to Israel.

20 Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!

He dide not so to ech nacioun; and he schewide not hise domes to hem.