< Psaltaren 122 >

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»
Пісня проча́н. Давидова.
2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,
Ноги наші стояли в воро́тях Твоїх, Єрусали́ме.
3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,
Єрусалиме, збудо́ваний ти як те місто, що злу́чене ра́зом,
4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.
куди схо́дять племе́на, племе́на Господні, — щоб сві́дчити Ізра́їлеві, щоб Іме́нню Господньому дя́кувати!
5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.
Бо то там на престо́лах для суду сидять, на престолах дому Дави́дового.
6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.
Миру бажайте для Єрусалиму: „Нехай бу́дуть безпе́чні, хто любить тебе!“
7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!
Нехай буде мир у твоїх передму́р'ях, безпе́ка в пала́тах твоїх!
8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.
Ради бра́тті моєї та дру́зів моїх я буду каза́ти: „Мир тобі!“
9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.
Ради дому Господа, нашого Бога, я буду шукати для тебе добра́!

< Psaltaren 122 >