Psaltaren 106
1 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Let the Lord be praised. O give praise to the Lord, for he is good: for his mercy is unchanging for ever.
2 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
Who is able to give an account of the great acts of the Lord, or to make clear all his praise?
3 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
Happy are they whose decisions are upright, and he who does righteousness at all times.
4 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
Keep me in mind, O Lord, when you are good to your people; O let your salvation come to me;
5 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
So that I may see the well-being of the people of your selection, and have a part in the joy of your nation, and take pride in your heritage.
6 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
We are sinners like our fathers, we have done wrong, our acts are evil.
7 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
Our fathers did not give thought to your wonders in Egypt; they did not keep in memory the great number of your mercies, but gave you cause for wrath at the sea, even at the Red Sea.
8 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
But he was their saviour because of his name, so that men might see his great power.
9 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
By his word the Red Sea was made dry: and he took them through the deep waters as through the waste land.
10 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
And he took them safely out of the hands of their haters, and kept them from the attacks of those who were against them.
11 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
And the waters went over their haters; all of them came to an end.
12 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
Then they had faith in his words; they gave him songs of praise.
13 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
But their memory of his works was short; not waiting to be guided by him,
14 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
They gave way to their evil desires in the waste land, and put God to the test in the dry places.
15 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
And he gave them their request, but sent a wasting disease into their souls.
16 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
They were full of envy against Moses among the tents, and against Aaron, the holy one of the Lord.
17 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
The earth opening put an end to Dathan, covering up Abiram and his band.
18 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
And a fire was lighted among their tents; the sinners were burned up by the flames.
19 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
They made a young ox in Horeb, and gave worship to an image of gold.
20 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
And their glory was changed into the image of an ox, whose food is grass.
21 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
They had no memory of God their saviour, who had done great things in Egypt;
22 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
Works of wonder in the land of Ham, and things of fear by the Red Sea.
23 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
And he was purposing to put an end to them if Moses, his special servant, had not gone up before him, between him and his people, turning back his wrath, to keep them from destruction.
24 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
They were disgusted with the good land; they had no belief in his word;
25 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
Talking against him secretly in their tents, they did not give ear to the voice of the Lord.
26 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
So he made an oath against them, to put an end to them in the waste land:
27 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
That their children might be mixed among the nations, and sent away into other lands.
28 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
And they were joined to Baal-peor, and took part in the offerings to the dead.
29 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
So they made him angry by their behaviour; and he sent disease on them.
30 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
Then Phinehas got up, and made prayer for them; and the disease went no farther.
31 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
And all the generations coming after him kept the memory of his righteousness for ever.
32 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
They made God angry again at the waters of Meribah, so that Moses was troubled because of them;
33 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
For they made his spirit bitter, and he said unwise things.
34 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
They did not put an end to the peoples, as the Lord had said;
35 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
But they were joined to the nations, learning their works.
36 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
And they gave worship to images; which were a danger to them:
37 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
They even made offerings of their sons and their daughters to evil spirits,
38 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
And gave the blood of their sons and their daughters who had done no wrong, offering them to the images of Canaan; and the land was made unclean with blood.
39 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
So they became unclean through their works, going after their evil desires.
40 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
Then the wrath of the Lord was burning against his people, and he was angry with his heritage.
41 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
And he gave them into the hands of the nations; and they were ruled by their haters.
42 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
By them they were crushed, and made low under their hands.
43 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
Again and again he made them free; but their hearts were turned against his purpose, and they were overcome by their sins.
44 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
But when their cry came to his ears, he had pity on their trouble:
45 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
And kept in mind his agreement with them, and in his great mercy gave them forgiveness.
46 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
He put pity into the hearts of those who made them prisoners.
47 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.
Be our saviour, O Lord our God, and let us come back together from among the nations, so that we may give honour to your holy name, and have glory in your praise.
48 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
Praise be to the Lord God of Israel for ever and for ever; and let all the people say, So be it. Give praise to the Lord.
