Psaltaren 104

1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

Louva, minha alma, ao SENHOR; ó SENHOR meu Deus, tu és grandioso; de majestade e de glória estás vestido.

2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

Tu estás coberto de luz, como que uma roupa; estendes os céus como cortinas.

3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

Ele, que fixou seus cômodos sobre as águas; que faz das nuvens sua carruagem; que se move sobre as asas do vento.

4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

Que faz de seus anjos ventos, e de seus servos fogo flamejante.

5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

Ele fundou a terra sobre suas bases; ela jamais se abalará.

6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

Com o abismo, como um vestido, tu a cobriste; sobre os montes estavam as águas.

7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

Elas fugiram de tua repreensão; pela voz de teu trovão elas se recolheram apressadamente.

8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

Os montes subiram [e] os vales desceram ao lugar que tu lhes tinha fundado.

9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

Tu [lhes] puseste um limite, que não ultrapassarão; não voltarão mais a cobrir a terra.

10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

Ele envia fontes aos vales, para que corram por entre os montes.

11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

Elas dão de beber a todos os animais do campo; os asnos selvagens matam a sede [com elas].

12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

Junto a elas habitam as aves dos céus, que dão [sua] voz dentre os ramos.

13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

Ele rega os montes desde seus cômodos; a terra se farta do fruto de tuas obras.

14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

Ele faz brotar a erva para os animais, e as plantas para o trabalho do homem, fazendo da terra produzir o pão,

15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

E o vinho, que alegra o coração do homem, [e] faz o rosto brilhar o rosto com o azeite; com o pão, que fortalece o coração do homem.

16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

As árvores do SENHOR são fartamente [nutridas], os cedros do Líbano, que ele plantou.

17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

Onde as aves fazem ninhos, e os pinheiros são as casas para as cegonhas.

18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

Os altos montes são para as cabras selvagens; as rochas, refúgio para os coelhos.

19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

Ele fez a lua para [marcar] os tempos, e o sol sobre seu poente.

20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

Ele dá ordens à escuridão, e faz haver noite, quando saem todos os animais do mato.

21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

Os filhos dos leões, rugindo pela presa, e para buscar de Deus sua comida.

22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

Quando o sol volta a brilhar, [logo] se recolhem, e vão se deitar em suas tocas.

23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

Então o homem sai para seu trabalho e sua obra até o entardecer.

24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

Como são muitas as suas obras, SENHOR! Tu fizeste todas com sabedoria; a terra está cheia de teus bens.

25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

Este grande e vasto mar, nele há inúmeros seres, animais pequenos e grandes.

26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

Por ali andam os navios e o Leviatã que formastes, para que te alegrasses nele.

27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

Todos eles aguardam por ti, que [lhes] dês seu alimento a seu tempo [devido].

28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

O que tu dás, eles recolhem; tu abres tua mão, [e] eles se fartam de coisas boas.

29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

[Quando] tu escondes teu rosto, eles ficam perturbados; [quando] tu tiras o fôlego deles, [logo] eles morrem, e voltam ao seu pó.

30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

Tu envias o teu fôlego, e logo são criados; e [assim] tu renovas a face da terra.

31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

A glória do SENHOR será para sempre; alegre-se o SENHOR em suas obras.

32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

[Quando] ele olha para a terra, [logo] ela treme; [quando] ele toca nos montes, eles soltam fumaça.

33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Cantarei ao SENHOR em [toda] a minha vida; tocarei música ao meu Deus enquanto eu existir.

34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

Meus pensamentos lhe serão agradáveis; eu me alegrarei no SENHOR.

35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!

Os pecadores serão consumidos da terra, e os maus não existirão mais. Bendizei, ó minha alma, ao SENHOR! Aleluia!