Psaltaren 102

1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

Oração do aflito, quando ele se viu desfalecido, e derramou sua súplica diante do SENHOR: Ó SENHOR, ouve minha oração; e que meu clamor chegue a ti.

2 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

Não escondas de mim o teu rosto no dia da minha angústia; inclina a mim teu ouvidos; no dia em que eu clamar, apressa-te para me responder.

3 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

Porque os meus dias têm se desfeito como fumaça; e meus ossos se têm se queimado como [n] um forno.

4 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

Meu coração, tal como a erva, está tão ferido e seco, que me esqueci de comer meu pão.

5 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

Por causa da voz do meu gemido, meus ossos têm se grudado à minha carne.

6 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

Estou semelhante a uma ave no deserto, estou como uma coruja num lugar desabitado.

7 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

Fico alerta e estou como um pardal solitário sobre o telhado.

8 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

Os meus inimigos me insultam o dia todo; os que me odeiam juram [maldições] contra mim.

9 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

Porque estou comendo cinza como [se fosse] pão, e misturo minha bebida com lágrimas,

10 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

Por causa de tua irritação e tua ira; porque tu me levantaste e me derrubaste.

11 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

Meus dias [têm sido] como a sombra, que declina; e eu estou secando como a erva.

12 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

Porém tu, SENHOR, permaneces para sempre; e tua lembrança [continua] geração após geração.

13 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

Tu te levantarás, e terás piedade de Sião; porque chegou o tempo determinado para se apiedar dela.

14 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

Pois os teus servos se agradam de suas pedras, e sentem compaixão do pó de suas [ruínas].

15 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

Então as nações temerão o nome do SENHOR; e todos os reis da terra [temerão] a tua glória;

16 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

Quando o SENHOR edificar a Sião, [e] aparecer em sua glória;

17 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

E der atenção à oração do desamparado, e não desprezar sua oração.

18 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

Isto será escrito para a geração futura; e o povo que for criado louvará ao SENHOR;

19 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

Porque ele olhará desde o alto de seu santuário; o SENHOR olhará desde os céus para a terra,

20 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

Para ouvir o gemido dos prisioneiros; para soltar aos sentenciados à morte.

21 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

Para eles anunciarem o nome do SENHOR em Sião, e seu louvor em Jerusalém.

22 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

Quando os povos se reunirem, e os reinos, para servirem ao SENHOR.

23 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

Ele abateu minha força no caminho; abreviou os meus dias.

24 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

Eu dizia: Meu Deus, não me leves no meio dos meus dias; teus anos são [eternos], geração após geração.

25 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

Desde muito antes fundaste a terra; e os céus são obra de tuas mãos.

26 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

Eles se destruirão, porém tu permanecerás; e todos eles como vestimentas se envelhecerão; como roupas tu os mudarás, e serão mudados.

27 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

Porém tu és o mesmo; e teus anos nunca se acabarão.

28 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.

Os filhos de teus servos habitarão [seguros], e a semente deles será firmada perante ti.