Ordspråksboken 26

1 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.

Comme la neige en été, et comme la pluie dans la moisson, ainsi la gloire ne sied pas à un sot.

2 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.

Comme le moineau qui va çà et là, et l’hirondelle qui vole, ainsi la malédiction sans cause n’arrivera point.

3 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!

Le fouet est pour le cheval, la bride pour l’âne, et la verge pour le dos des sots.

4 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.

Ne réponds pas au sot selon sa folie, de peur que toi aussi tu ne lui ressembles.

5 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.

Réponds au sot selon sa folie, de peur qu’il ne soit sage à ses propres yeux.

6 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.

Celui qui envoie des messages par la main d’un sot, se coupe les pieds [et] boit l’injustice.

7 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.

Les jambes du boiteux sont sans force: tel est un proverbe dans la bouche des sots.

8 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.

Celui qui donne de la gloire à un sot, c’est comme un sachet de pierres précieuses dans un tas de pierres.

9 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.

Une épine qui entre dans la main d’un homme ivre, tel est un proverbe dans la bouche des sots.

10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.

Le puissant use de violence envers tout le monde: il prend à gages le sot et il prend à gages les passants.

11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.

Comme le chien retourne à son vomissement, le sot répète sa folie.

12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.

As-tu vu un homme sage à ses propres yeux? Il y a plus d’espoir pour un sot que pour lui.

13 Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.

Le paresseux dit: Il y a un [lion] rugissant sur le chemin, un lion dans les rues.

14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.

La porte tourne sur ses gonds, et le paresseux sur son lit.

15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.

Le paresseux enfonce sa main dans le plat, il est las de la ramener à sa bouche.

16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.

Le paresseux est plus sage à ses yeux que sept [hommes] qui répondent avec bon sens.

17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.

Il saisit un chien par les oreilles, celui qui, en passant, s’emporte pour une dispute qui n’est pas la sienne.

18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,

Comme un fou qui jette des brandons, des flèches, et la mort,

19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»

ainsi est l’homme qui trompe son prochain, et qui dit: N’était-ce pas pour plaisanter?

20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.

Faute de bois, le feu s’éteint; et, quand il n’y a plus de rapporteurs, la querelle s’apaise.

21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.

Du charbon sur le brasier et du bois sur le feu, ainsi est l’homme querelleur pour échauffer les disputes.

22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.

Les paroles du rapporteur sont comme des friandises, et elles descendent jusqu’au-dedans des entrailles.

23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.

Les lèvres brûlantes et le cœur mauvais sont comme de la litharge d’argent appliquée sur un vase de terre.

24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.

Celui qui hait se déguise par ses lèvres; mais au-dedans de lui il nourrit la fraude.

25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.

Quand il rend sa voix gracieuse, ne le crois point, car il y a sept abominations dans son cœur.

26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.

La haine se cache-t-elle sous la dissimulation, sa méchanceté sera découverte dans la congrégation.

27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.

Qui creuse une fosse y tombera, et la pierre retournera sur celui qui la roule.

28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.

La langue fausse hait ceux qu’elle a écrasés, et la bouche flatteuse amène la ruine.