Ordspråksboken 23
1 När du sitter till bords med en furste, så besinna väl vad du har framför dig,
Kad tu sēdies, maizi ēst ar valdnieku, tad ņem labi vērā, kas tavā priekšā.
2 och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig.
Tu nazi lieci pie savas rīkles, ja esi negausis cilvēks.
3 Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost.
Neiegribies viņa gardumu; jo tā ir viltus maize.
4 Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap.
Nedzenies bagāts tapt, atmet tādu savu padomu.
5 Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen.
Vai tu savām acīm ļausi laisties, kur nav nekā? Jo tas tiešām ņemsies spārnus, kā ērglis, kas pret debesi skrien.
6 Ät icke den missunnsammes bröd, och var ej lysten efter hans smakliga rätter;
Neēd tā maizi, kam skaudīga acs, un nekāro viņa gardumus;
7 ty han förfar efter sina själviska beräkningar. »Ät och drick» kan han val säga till dig, men hans hjärta är icke med dig.
Jo kādas viņa sirds domas, tāds viņš ir. „Ēd un dzer!“tā viņš tev saka, bet viņa sirds nav ar tevi.
8 Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt.
Tavi kumosi, ko tu ieēdis, tev būs jāaizvemj, un tavi mīlīgie vārdi būs bijuši veltīgi.
9 Tala icke för en dåres öron, ty han föraktar vad klokt du säger.
Nerunā priekš ģeķa ausīm; jo viņš tik nievās tavus prātīgos vārdus.
10 Flytta icke ett gammalt råmärke, och gör icke intrång på de faderlösas åkrar.
Neatcel vecās robežas un nenāc uz bāreņu tīrumiem;
11 Ty deras bördeman är stark; han skall utföra deras sak mot dig.
Jo viņu atriebējs ir varens; tas iztiesās viņu tiesu pret tevi.
12 Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap.
Loki savu sirdi pie pamācīšanas un savas ausis pie prātīgas valodas.
13 Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden;
Neatrauj bērnam pārmācību; ja tu viņu ar rīkstēm šaustīsi, tad tādēļ jau nemirs.
Tu viņu šaustīsi ar rīkstēm un izglābsi viņa dvēseli no elles. (Sheol h7585)
15 Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta;
Mans dēls, ja tava sirds gudra, tad mana sirds priecāsies, tiešām tā priecāsies;
16 ja, mitt innersta fröjdar sig, när dina läppar tala vad rätt är.
Un manas īkstis no prieka lēks, ja tavas lūpas runās skaidrību.
17 Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt.
Lai tava sirds nedeg uz grēciniekiem; bet turies vienmēr Tā Kunga bijāšanā.
18 Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet.
Jo tiešām nāks pastara diena, un tava gaidīšana nebūs veltīga.
19 Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar.
Klausies tu, mans bērns, un esi gudrs un turi savu sirdi taisnā ceļā.
20 Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat.
Neesi ar vīna dzērājiem, kas rijot savu pašu miesu rij;
21 Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder.
Jo dzērājs un rijējs panīks, un paģiras vilks skrandas mugurā.
22 Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.
Klausi savam tēvam, kas tevi dzemdinājis, un nenicini savu māti, kad tā būs veca.
23 Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd.
Pērc patiesību, un nepārdod gudrību, pamācīšanu un atzīšanu.
24 Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom.
Ar lielu prieku priecāsies taisnā tēvs, un kas gudru dzemdina, tas līksmosies par viņu.
25 Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.
Lai tavs tēvs un tava māte priecājās, un lai līksmojās, kas tevi dzemdējusi.
26 Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon.
Dod man savu sirdi, mans dēls, un lai mans ceļš tavām acīm labi patīk.
27 Ty skökan är en djup grop, och nästans hustru är en trång brunn.
Jo mauka ir dziļa bedre, un sveša sieva šaura aka.
28 Ja, såsom en rövare ligger hon på lur och de trolösas antal förökar hon bland människorna.
Tiešām tā glūn kā laupītājs, un vairo atkāpējus pasaulē.
29 Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel?
Kam gaudas? Kam vaidi? Kam bāršanās? Kam žēlabas? Kam skrambas par velti? Kam neskaidras acis?
30 Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker.
Tiem, kas pie vīna kavējās, tiem, kas nāk salda dzēriena meklēt.
31 Så se då icke på vinet, att det är så rött, att det giver sådan glans i bägaren, och att det så lätt rinner ned.
Neskaties pēc vīna, ka viņš tāds sarkans, ka biķerī tas zvīļo, ka tik vēlīgi nostaigā lejā.
32 På sistone stinger det ju såsom ormen, och likt basilisken sprutar det gift.
Pēc viņš dzeļ kā čūska un dur kā odze.
33 Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting.
Tavas acis skatās pēc svešām sievām, un tava sirds runā netiklību,
34 Det är dig såsom låge du i havets djup, eller såsom svävade du uppe i en mast:
Un tu esi, kā kas jūras vidū guļ, un kā kas masta virsgalā guļ.
35 »De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta, de stöta mig, men jag känner det icke. När skall jag då vakna upp, så att jag återigen får skaffa mig sådant?»
„Mani sit, bet man nesāp; mani grūsta, bet es nejūtu. Kad jel uzmodīšos? Tad sākšu atkal no gala!“
