Job 9

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Job respondió:

2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

“¡Sí, todo eso lo sé! Pero, ¿cómo puede alguien tener la razón delante Dios?

3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

Si quisieras discutir con Dios, éste podría hacer mil preguntas que nadie puede responder.

4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

Dios es tan sabio y poderoso que nadie podría desafiarlo y ganarle.

5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

“Dios mueve las montañas de repente; las derriba en su ira.

6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

Él sacude la tierra, haciendo temblar sus cimientos.

7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

Él es quien puede ordenar que el sol no salga y que las estrellas no brillen.

8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

Sólo él es quien extiende los cielos y camina sobre las olas del mar.

9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

Él hizo las constelaciones de la Osa, de Orión, de las Pléyades y las estrellas del cielo austral.

10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

Él es quien hace cosas increíbles que están más allá de nuestro entendimiento, cosas maravillosas que son incontables.

11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

“Pero cuando pasa junto a mí, no lo veo; cuando camina hacia adelante, es invisible para mí.

12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

Si él quita, ¿Quién podrá impedírselo? ¿Quién va a preguntarle: ‘Qué haces’?

13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

Dios no refrena su ira, y aplasta a los ayudantes de Rahab.

14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

“Así que, ¡cuánto menos podría responder a Dios, o elegir mis palabras para discutir con él!

15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

Aunque tenga razón, no puedo responderle. Debo implorar la misericordia de mi juez.

16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

Aunque lo llamara para que viniera y él respondiera, no creo que me escuchara.

17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

“Me golpea con vientos de tormenta; me hiere una y otra vez, sin dar razón.

18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

No me da la oportunidad ni siquiera de recuperar el aliento; en cambio, llena mi vida de amargo sufrimiento.

19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

Si de fuerza se trata, Dios es el más fuerte. Si es cuestión de justicia, entonces ¿quién fijará un tiempo para mi caso?

20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

Aunque tenga razón, mi propia boca me condenaría; aunque sea inocente, él demostraría que estoy equivocado.

21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

¡Soy inocente! No me importa lo que me pase. ¡Odio mi vida!

22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

Por eso digo: ‘A Dios le da igual. Él destruye tanto al inocente como al malvado’.

23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

Cuando el desastre golpea de repente, se burla de la desesperación de los inocentes.

24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

La tierra ha sido entregada al malvado; él ciega los ojos de los jueces; y si no es él, entonces ¿quién?

25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

Los días de mi vida corren como un corredor, pasando a toda prisa sin que yo vea ninguna felicidad.

26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

Pasan como veloces veleros, como el águila que se abalanza sobre su presa.

27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

“Si me dijera a mí mismo: ‘Olvidaré mis quejas; dejaré de llorar y seré feliz’,

28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

seguiría aterrado por todo mi sufrimiento, porque tú, Dios, no dirás que soy inocente.

29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

Ya que estoy condenado, ¿qué sentido tiene discutir?

30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

¡Aunque me lavara con agua pura de la montaña y me limpiara las manos con jabón,

31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

me arrojarías a un pozo de lodo de modo que hasta mis propias ropas me odiarían!

32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

Porque Dios no es un ser mortal como yo, no puedo defenderme ni llevarlo a juicio.

33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

Si hubiera un árbitro ¡que pudiera reunirnos a los dos!

34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

¡Ojalá Dios dejara de golpearme con su vara y de aterrorizarme!

35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.

Entonces podría hablar sin tener miedo; pero como lo tengo, no puedo!”