Job 9

1 Därefter tog Job till orda och sade:

Et Job répondit et dit:

2 Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

En vérité, je sais qu’il en est ainsi. Mais comment l’homme sera-t-il juste devant Dieu?

3 Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

S’il se plaît à contester avec lui, il ne lui répondra pas sur un point entre mille.

4 Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

Il est sage de cœur et puissant en force: qui s’est endurci contre lui et a prospéré?

5 honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

Il transporte les montagnes, et elles ne savent pas qu’il les renverse dans sa colère;

6 honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

Il remue la terre de sa place, et ses colonnes tremblent;

7 honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

Il parle au soleil, et [le soleil] ne se lève pas; et sur les étoiles il met son sceau;

8 honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

Seul il étend les cieux et marche sur les hauteurs de la mer;

9 honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

Il fait la grande Ourse, Orion, et les Pléiades, et les chambres du midi;

10 honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

Il fait de grandes choses qu’on ne saurait sonder, et des merveilles à ne pouvoir les compter.

11 Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

Voici, il passe près de moi, et je ne [le] vois pas; et il passe à côté [de moi], et je ne l’aperçois pas.

12 Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

Voici, il ravit; qui l’en détournera? Qui lui dira: Que fais-tu?

13 Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

Dieu ne retire pas sa colère; sous lui fléchissent les orgueilleux qui prêtent secours.

14 huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

Combien moins lui répondrais-je, moi, [et] choisirais-je mes paroles avec lui!

15 Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

Si j’étais juste, je ne lui répondrais pas, je demanderais grâce à mon juge.

16 Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

Si je criais, et qu’il me réponde, je ne croirais pas qu’il ait prêté l’oreille à ma voix, –

17 Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

Lui qui m’écrase dans une tempête, et qui multiplie mes blessures sans cause.

18 Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

Il ne me permet pas de reprendre haleine; car il me rassasie d’amertumes.

19 Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

S’agit-il de force, voici, il est fort; s’agit-il de jugement: Qui m’assignera?

20 Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

Si je me justifiais, ma bouche me condamnerait; si j’étais parfait, il me montrerait pervers.

21 Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

Si j’étais parfait, je méconnaîtrais mon âme, je mépriserais ma vie.

22 Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

Tout revient au même; c’est pourquoi j’ai dit: Il consume le parfait et le méchant.

23 Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

Si le fléau donne subitement la mort, il se rit de l’épreuve de l’innocent.

24 Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

La terre est livrée en la main du méchant: il couvre la face de ses juges. S’il n’en est pas ainsi, qui est-ce donc?

25 Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

Mes jours s’en vont plus vite qu’un coureur; ils fuient, ils ne voient pas ce qui est bon;

26 de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

Ils passent rapides comme les barques de jonc, comme un aigle qui fond sur sa proie.

27 Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

Si je dis: J’oublierai ma plainte, je renoncerai à mon visage [morne] et je serai joyeux,

28 Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

Je suis épouvanté de tous mes tourments; je sais que tu ne me tiendras pas pour innocent.

29 Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

Soit, je suis méchant: pourquoi me fatigué-je ainsi en vain?

30 Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

Si je me lave avec de l’eau de neige, et que je nettoie mes mains dans la pureté,

31 så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

Alors tu me plongeras dans un fossé, et mes vêtements m’auront en horreur.

32 Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

Car il n’est pas homme, comme moi, pour que je lui réponde, pour que nous allions ensemble en jugement.

33 ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

Il n’y a pas entre nous un arbitre qui mettrait sa main sur nous deux.

34 Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

Qu’il retire sa verge de dessus moi, et que sa terreur ne me trouble pas;

35 då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.

Alors je parlerai et je ne le craindrai pas; mais il n’en est pas ainsi de moi.