Job 8

1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

Tada odgovori Vildad Sušanin i reèe:

2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?

Dokle æeš tako govoriti? i rijeèi usta tvojih dokle æe biti kao silan vjetar?

3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?

Eda li Bog krivo sudi? ili svemoguæi izvræe pravdu?

4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,

Što su sinovi tvoji zgriješili njemu, zato ih je dao bezakonju njihovu.

5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,

A ti da potražiš Boga i pomoliš se svemoguæemu,

6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;

Ako si èist i prav, zaista æe se prenuti za te i èestit æe uèiniti pravedan stan tvoj;

7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.

I poèetak æe tvoj biti malen, a pošljedak æe ti biti vrlo velik.

8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt

Jer pitaj preðašnji naraštaj, i nastani da razbereš od otaca njihovijeh;

9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;

Jer smo mi juèerašnji, i ne znamo ništa, jer su naši dani na zemlji sjen.

10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:

Neæe li te oni nauèiti? neæe li ti kazati i iz srca svojega iznijeti rijeèi?

11 »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?

Nièe li sita bez vlage? raste li rogoz bez vode?

12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.

Dok se još zeleni, dok se ne pokosi, suši se prije svake trave.

13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.

Take su staze svijeh koji zaboravljaju Boga, i nadanje licemjerovo propada.

14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.

Njegovo se nadanje podlama i uzdanje je njegovo kuæa paukova;

15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.

Nasloni se na kuæu svoju, ali ona ne stoji tvrdo; uhvati se za nju, ali se ona ne može održati.

16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;

Zeleni se na suncu, i uvrh vrta njegova pružaju se ogranci njegovi;

17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.

Žile njegove zapleæu se kod izvora, i na mjestu kamenitu širi se;

18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'

Ali kad se išèupa iz mjesta svojega, ono ga se odrièe: nijesam te vidjelo.

19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»

Eto, to je radost od njegova puta; a iz praha nièe drugi.

20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.

Gle, Bog ne odbacuje dobroga, ali ne prihvata za ruku zlikovca.

21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.

Još æe napuniti usta tvoja smijeha i usne tvoje popijevanja.

22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.

Nenavidnici tvoji obuæi æe se u sramotu, i šatora bezbožnièkoga neæe biti.