Job 8
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
E BILDAD Suhita rispose, e disse:
2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
Infino a quando proferirai tali ragionamenti, E [saranno] le parole della tua bocca [come] un vento impetuoso?
3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
Iddio pervertirebbe egli il giudicio? L'Onnipotente pervertirebbe egli la giustizia?
4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
Se i tuoi figliuoli hanno peccato contro a lui, Egli altresì li ha dati in mano del lor misfatto.
5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
[Ma] quant'è a te, se tu ricerchi Iddio, E chiedi grazia all'Onnipotente;
6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
Se tu [sei] puro e diritto, Certamente egli si risveglierà di presente in favor tuo, E farà prosperare il tuo giusto abitacolo.
7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
E la tua condizione di prima sarà stata piccola, E l'ultima diventerà grandissima.
8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
Perciocchè domanda pur le età primiere, E disponti ad informarti da' padri loro;
9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
Imperocchè, quant'è a noi, [siamo sol da] ieri in qua, E non abbiamo intendimento; Perchè i nostri giorni [son] come un'ombra sopra la terra;
10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
Non insegnerannoti essi, [e non] parlerannoti, E non trarranno essi fuori ragionamenti dal cuor loro?
11 »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
Il giunco sorgerà egli senza pantano? L'erba de' prati crescerà ella senz'acqua?
12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
E pure, mentre [è] ancor verde, e non [è] ancora segata, Si secca avanti ogni [altra] erba.
13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
Tali [son] le vie di tutti quelli che dimenticano Iddio, E [così] perirà la speranza dell'ipocrita;
14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
La cui speranza sarà troncata, E la cui confidanza [sarà] una casa di ragnolo.
15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
Egli si appoggerà in su la casa sua, ma quella non istarà ferma; Egli si atterrà ad essa, ma ella non istarà in piè.
16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
[Egli] è verdeggiante al sole, E i suoi rami si spandono fuori in sul giardino, nel quale è piantato;
17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
Le sue radici s'intralciano presso alla fonte, Egli mira la casa di pietra.
18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
Ma, se alcuno lo manderà in ruina, [divellendolo dal luogo suo], [Questo] lo rinnegherà dicendo: Io non ti vidi [giammai].
19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»
Ecco, tale [è] l'allegrezza della sua via, E dalla polvere ne germoglieranno altri.
20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
Ecco, Iddio non disdegna l'[uomo] intiero; Ma altresì non presta la mano a' maligni.
21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
Ancora empierà egli la tua bocca di riso, E le tue labbra di giubilo.
22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
Quelli che ti odiano saranno vestiti di vergogna; Ma il tabernacolo degli empi non sarà [più].
