Job 8
1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
Shuhi Bildad loh a doo tih,
2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?
“He he me hil nim na thui ve? Na ka kah ol tah khohli bangla khuet coeng.
3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
Pathen loh tiktamnah he a khun sak tih, Tlungthang loh duengnah te a khun sak mai a?
4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,
Na ca rhoek te anih taengah a tholh vaengah, amih te amamih kah boekoek kut dongla a tueih.
5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,
Namah loh Pathen te na toem tih Tlungthang te na hloep mak atah,
6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;
Na cil tih na thuem koinih nang yueng la haenghang vetih na duengnah rhamtlim te n'thuung pataeng pawn ni.
7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.
Na tongnah te a yiit la om cakhaw na hmailong te muep rhoeng ni.
8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt
Lamhma kah cadil taengah dawt laeh lamtah, a napa rhoek khenah te soepsoei laeh.
9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;
Mamih loh n'hlaem kah khaw m'ming uh moenih, mamih kah khohnin tah diklai mueihlip dongkah ni.
10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:
Amih te na thuinuet pawt tih a, nang taengah a thui vetih, amih kah lungbuei lamloh olthui te a khueh eh?
11 »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?
Nongtui pawt ah talik thawn tih, tui om mueh ah capu rhoeng a?
12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.
Te te a duei pueng ah a hlaek pawt akhaw, sulrham boeih hmai ah rhae coeng.
13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.
Pathen aka hnilh boeih kah caehlong neh lailak kah ngaiuepnah tah bing tangloeng.
14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.
A uepnah neh a pangtungnah bumba im te khaw bawtboeng.
15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.
A im dongah hangdang dae pai thai pawh. Te te a kuel dae thoo pawh.
16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;
Anih te khosae li ah thingsup tih a dum ah a dawn sai.
17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.
A yung loh lungkuk dongah a ven tih lungto im te a hmuh.
18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
Te te a hmuen lamloh a phuk van vaengah, ‘Nang kam hmu moenih,’ anih te a namnah.
19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»
He he a longpuei kah omthennah coeng koinih laipi tloe lamloh a poe uh khaming.
20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.
Pathen loh cuemthuek hnawt ngawn pawt tih thaehuet kut te a moem moenih.
21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.
Na ka dongah nueihbu neh na hmui dongah tamlung bae.
22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
Na lunguet rhoek loh yahpohnah a bai uh vetih halang kah dap tah om mahpawh,” a ti.
