Job 41

1 Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?

Poderás tu pescar ao leviatã com anzol, ou abaixar sua língua com uma corda?

2 Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?

Podes pôr um anzol em seu nariz, ou com um espinho furar sua queixada?

3 Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?

Fará ele súplicas a ti, [ou] falará contigo suavemente?

4 Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?

Fará ele pacto contigo, para que tu o tomes por escravo perpétuo?

5 Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?

Brincarás tu com ele como com um passarinho, ou o atarás para tuas meninas?

6 Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?

Os companheiros farão banquete dele? Repartirão dele entre os mercadores?

7 Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?

Poderás tu encher sua pele de espetos, ou sua cabeça com arpões de pescadores?

8 Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.

Põe tua mão sobre ele; te lembrarás da batalha, e nunca mais voltarás a fazer.

9 Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.

Eis que a esperança de alguém [de vencê-lo] falhará; pois, apenas ao vê-lo será derrubado.

10 Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?

Ninguém há [tão] ousado que o desperte; quem pois, [ousa] se opor a mim?

11 Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.

Quem me deu primeiro, para que eu [o] recompense? Tudo o que há debaixo dos céus é meu.

12 Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.

Eu não me calarei a respeito de seus membros, nem de [suas] forças, e da graça de sua estatura.

13 Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?

Quem descobrirá sua vestimenta superficial? Quem poderá penetrar sua couraça dupla?

14 Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.

Quem poderia abrir as portas de seu rosto? Ao redor de seus dentes há espanto.

15 Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.

Seus fortes escudos são excelentes; cada um fechado, como um selo apertado.

16 Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.

Um está tão próximo do outro, que vento não pode entrar entre eles.

17 Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.

Estão grudados uns aos outros; estão tão travados entre si, que não se podem separar.

18 När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.

Cada um de seus roncos faz resplandecer a luz, e seus olhos são como os cílios do amanhecer.

19 Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.

De sua boca saem tochas, faíscas de fogo saltam dela.

20 Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.

De suas narinas sai fumaça, como de uma panela fervente ou de um caldeirão.

21 Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.

Seu fôlego acende carvões, e de sua boca sai chama.

22 På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.

A força habita em seu pescoço; diante dele salta-se de medo.

23 Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.

As dobras de sua carne estão apegadas [entre si]; cada uma está firme nele, e não podem ser movidas.

24 Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.

Seu coração é rígido como uma pedra, rígido como a pedra de baixo de um moinho.

25 När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.

Quando ele se levanta, os fortes tremem; por [seus] abalos se recuam.

26 Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.

Se alguém lhe tocar com a espada, não poderá prevalecer; nem arremessar dardo, ou lança.

27 Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.

Ele considera o ferro como palha, e o aço como madeira podre.

28 Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;

A flecha não o faz fugir; as pedras de funda são para ele como sobras de cascas.

29 ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.

Considera toda arma como sobras de cascas, e zomba do mover da lança.

30 På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.

Por debaixo de si tem conchas pontiagudas; ele esmaga com suas pontas na lama.

31 Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.

Ele faz ferver as profundezas como a uma panela, e faz do mar como um pote de unguento.

32 Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.

Ele faz brilhar o caminho atrás de si; faz parecer ao abismo com cabelos grisalhos.

33 Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.

Não há sobre a terra algo que se possa comparar a ele. Ele foi feito para não temer.

34 På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.

Ele vê tudo que é alto; ele é rei sobre todos os filhos dos animais soberbos.