Job 31
1 Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
Fiz concerto com os meus olhos: como pois attentaria n'uma virgem?
2 Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
Porque qual seria a parte de Deus de cima? ou a herança do Todo-poderoso para mim desde as alturas?
3 Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
Porventura não é a perdição para o perverso, o desastre para os que obram iniquidade?
4 Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
Ou não vê elle os meus caminhos, e não conta todos os meus passos?
5 Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
Se andei com vaidade, e se o meu pé se apressou para o engano
6 Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
(Pese-me em balanças fieis, e saberá Deus a minha sinceridade),
7 Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
Se os meus passos se desviavam do caminho, e se o meu coração segue os meus olhos, e se ás minhas mãos se apegou coisa alguma,
8 Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
Então semeie eu e outro coma, e seja a minha descendencia arrancada até á raiz.
9 Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
Se o meu coração se deixou seduzir por uma mulher, ou se eu armei traições á porta do meu proximo,
10 Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
Então môa minha mulher para outro, e outros se encurvem sobre ella.
11 Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
Porque é uma infamia, e é delicto pertencente aos juizes.
12 en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
Porque fogo é que consomem até á perdição, e desarreigaria toda a minha renda.
13 Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
Se desprezei o direito do meu servo ou da minha serva, quando elles contendiam comigo,
14 Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
Então que faria eu quando Deus se levantasse? e, inquirindo a causa, que lhe responderia?
15 Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
Aquelle que me fez no ventre não o fez tambem a elle? ou não nos formou do mesmo modo na madre?
16 Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
Se retive o que os pobres desejavam, ou fiz desfallecer os olhos da viuva,
17 Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
Ou só comi o meu bocado, e o orphão não comeu d'elle
18 Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
(Porque desde a minha mocidade cresceu comigo como com seu pae, e o guiei desde o ventre de minha mãe),
19 Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
Se a alguem vi perecer por falta de vestido, e ao necessitado por não ter coberta,
20 Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
Se os seus lombos me não abençoaram, se elle não se aquentava com as pelles dos meus cordeiros,
21 Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
Se eu levantei a minha mão contra o orphão, porquanto na porta via a minha ajuda,
22 Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
Então caia do hombro a minha espadoa, e quebre-se o meu braço do osso.
23 Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
Porque o castigo de Deus era para mim um assombro, e eu não podia supportar a sua alteza.
24 Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
Se no oiro puz a minha esperança, ou disse ao oiro fino: Tu és a minha confiança;
25 Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
Se me alegrei de que era muita a minha fazenda, e de que a minha mão tinha alcançado muito;
26 Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
Se olhei para o sol, quando resplandecia, ou para a lua, caminhando gloriosa,
27 att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
E o meu coração se deixou enganar em occulto, e a minha bocca beijou a minha mão,
28 Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
Tambem isto seria delicto pertencente ao juiz: pois assim negaria a Deus que está em cima.
29 Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
Se me alegrei da desgraça do que me tem odio, e se eu exultei quando mal o achou
30 Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
(Tambem não deixei peccar o meu paladar, desejando a sua morte com maldição),
31 Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
Se a gente da minha tenda não disse: Ah, quem nos désse da sua carne! nunca nos fartariamos d'ella:
32 Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
O estrangeiro não passava a noite na rua; as minhas portas abria ao viandante.
33 Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
Se, como Adão, encobri as minhas transgressões, occultando o meu delicto no meu seio;
34 av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
Porque eu temia a grande multidão, e o desprezo das familias me apavoraria, e eu me calaria, e não sairia da porta.
35 Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
Ah quem me dera um que me ouvisse! eis que o meu intento é que o Todo-poderoso me responda, e que o meu adversario escreva um livro.
36 Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
Por certo que o levaria sobre o meu hombro, sobre mim o ataria por corôa.
37 Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
O numero dos meus passos lhe mostraria: como principe me chegaria a elle.
38 Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
Se a minha terra clamar contra mim, e se os seus regos juntamente chorarem,
39 Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
Se comi a sua novidade sem dinheiro, e suffoquei a alma dos seus donos,
40 Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
Por trigo me produza cardos, e por cevada joio. Acabaram-se as palavras de Job.
