Job 30

1 Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.

Porém agora riem de mim os mais jovens do que eu, cujos pais eu havia desdenhado até de os pôr com os cães de meu rebanho.

2 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?

De que também me serviria força de suas mãos, nos quais o vigor já pereceu?

3 Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.

Por causa da pobreza e da fome andavam sós; roem na terra seca, no lugar desolado e deserto em trevas.

4 Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.

Que colhiam malvas entre os arbustos, e seu alimento eram as raízes dos zimbros.

5 Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.

Do meio [das pessoas] eram expulsos, e gritavam contra eles, como a um ladrão.

6 I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.

Habitavam nos barrancos dos ribeiros secos, nos buracos da terra, e nas rochas.

7 Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,

Bramavam entre os arbustos, e se ajuntavam debaixo das urtigas.

8 en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.

Eram filhos de tolos, filhos sem nome, e expulsos de [sua] terra.

9 Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;

Porém agora sirvo-lhes de chacota, e sou para eles um provérbio de escárnio.

10 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.

Eles me abominam [e] se afastam de mim; porém não hesitam em cuspir no meu rosto.

11 Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.

Pois [Deus] desatou minha corda, e me oprimiu; por isso tiraram [de si] todo constrangimento perante meu rosto.

12 Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.

À direita os jovens se levantam; empurram meus pés, e preparam contra mim seus caminhos de destruição.

13 Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.

Destroem meu caminho, e promovem minha miséria, sem necessitarem que alguém os ajude.

14 Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.

Eles vêm [contra mim] como que por uma brecha larga, [e] revolvem-se entre a desolação.

15 Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.

Pavores se voltam contra mim; perseguem minha honra como o vento, e como nuvem passou minha prosperidade.

16 Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.

Por isso agora minha alma se derrama em mim; dias de aflição têm me tomado.

17 Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.

De noite meus ossos se furam em mim, e meus pulsos não descansam.

18 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.

Por grande força [de Deus] minha roupa está estragada; ele me prendeu como a gola de minha roupa.

19 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.

Lançou-me na lama, e fiquei semelhante ao pó e à cinza.

20 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.

Clamo a ti, porém tu não me respondes; eu fico de pé, porém tu ficas [apenas] olhando para mim.

21 Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.

Tu te tornaste cruel para comigo; com a força de tua mão tu me atacas.

22 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.

Levantas-me sobre o vento, [e] me fazes cavalgar [sobre ele]; e dissolves o meu ser.

23 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.

Porque eu sei que me levarás à morte; e à casa determinada a todos os viventes.

24 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?

Porém não se estende a mão para quem está em ruínas, quando clamam em sua opressão?

25 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?

Por acaso eu não chorei pelo que estava em dificuldade, [e] minha alma não se angustiou pelo necessitado?

26 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.

Quando eu esperava o bem, então veio o mal; quando eu esperava a luz, veio a escuridão.

27 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.

Minhas entranhas fervem, e não se aquietam; dias de aflição me confrontam.

28 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.

Ando escurecido, mas não pelo sol; levanto-me na congregação, e clamo por socorro.

29 En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.

Tornei-me irmão dos chacais, e companheiro dos avestruzes.

30 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.

Minha pele se escureceu sobre mim, e meus ossos se inflamam de febre.

31 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.

Por isso minha harpa passou a ser para lamentação, e minha flauta para vozes dos que choram.