Job 30

1 Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.

但如今，比我年少的人戲笑我； 其人之父我曾藐視， 不肯安在看守我羊群的狗中。

2 Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?

他們壯年的氣力既已衰敗， 其手之力與我何益呢？

3 Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.

他們因窮乏飢餓，身體枯瘦， 在荒廢淒涼的幽暗中齦乾燥之地，

4 Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.

在草叢之中採鹹草， 羅騰的根為他們的食物。

5 Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.

他們從人中被趕出； 人追喊他們如賊一般，

6 I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.

以致他們住在荒谷之間， 在地洞和巖穴中；

7 Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,

在草叢中叫喚， 在荊棘下聚集。

8 en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.

這都是愚頑下賤人的兒女； 他們被鞭打，趕出境外。

9 Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;

現在這些人以我為歌曲， 以我為笑談。

10 med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.

他們厭惡我，躲在旁邊站着， 不住地吐唾沫在我臉上。

11 Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.

鬆開他們的繩索苦待我， 在我面前脫去轡頭。

12 Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.

這等下流人在我右邊起來， 推開我的腳，築成戰路來攻擊我。

13 Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.

這些無人幫助的， 毀壞我的道，加增我的災。

14 Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.

他們來如同闖進大破口， 在毀壞之間滾在我身上。

15 Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.

驚恐臨到我， 驅逐我的尊榮如風； 我的福祿如雲過去。

16 Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.

現在我心極其悲傷； 困苦的日子將我抓住。

17 Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.

夜間，我裏面的骨頭刺我， 疼痛不止，好像齦我。

18 Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.

因上帝的大力，我的外衣污穢不堪， 又如裏衣的領子將我纏住。

19 I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.

上帝把我扔在淤泥中， 我就像塵土和爐灰一般。

20 Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.

主啊，我呼求你，你不應允我； 我站起來，你就定睛看我。

21 Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.

你向我變心，待我殘忍， 又用大能追逼我，

22 Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.

把我提在風中，使我駕風而行， 又使我消滅在烈風中。

23 Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.

我知道要使我臨到死地， 到那為眾生所定的陰宅。

24 Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?

然而，人仆倒豈不伸手？ 遇災難豈不求救呢？

25 Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?

人遭難，我豈不為他哭泣呢？ 人窮乏，我豈不為他憂愁呢？

26 Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.

我仰望得好處，災禍就到了； 我等待光明，黑暗便來了。

27 Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.

我心裏煩擾不安， 困苦的日子臨到我身。

28 Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.

我沒有日光就哀哭行去； 我在會中站着求救。

29 En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.

我與野狗為弟兄， 與鴕鳥為同伴。

30 Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.

我的皮膚黑而脫落； 我的骨頭因熱燒焦。

31 I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.

所以，我的琴音變為悲音； 我的簫聲變為哭聲。