Job 15

1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

Then Eliphaz the Thaemanite answered and said,

2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

Will a wise man give for answer a [mere] breath of wisdom? and does he fill up the pain of his belly,

3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

reasoning with improper sayings, and with words wherein is no profit?

4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

Hast not thou moreover cast off fear, and accomplished such words before the Lord?

5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

Thou art guilty by the words of thy mouth, neither hast thou discerned the words of the mighty.

6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

Let thine own mouth, and not me, reprove thee: and thy lips shall testify against thee.

7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

What! art thou the first man that was born? or wert thou established before the hills?

8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

Or hast thou heard the ordinance of the Lord? or has God used thee as [his] counsellor? and has wisdom come [only] to thee?

9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

For what knowest thou, that, we know not? or what understandest thou, which we do not also?

10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

Truly among us [are] both the old and very aged man, more advanced in days than thy father.

11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

Thou hast been scourged for [but] few of thy sins: thou hast spoken haughtily [and] extravagantly.

12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

What has thine heart dared? or what have thine eyes [aimed at],

13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

that thou hast vented [thy] rage before the Lord, and delivered such words from [thy] mouth?

14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

For who, being a mortal, [is such] that he shall be blameless? or, [who that is] born of a woman, that he should be just?

15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

Forasmuch as he trusts not his saints; and the heaven is not pure before him.

16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

Alas then, abominable and unclean is man, drinking unrighteousness as a draught.

17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

But I will tell thee, hearken to me; I will tell thee now what I have seen;

18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

things wise men say, and their fathers have not hidden.

19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

To them alone the earth was given, and no stranger came upon them.

20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

All the life of the ungodly [is spent] in care, and the years granted to the oppressor are numbered.

21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

And his terror is in his ears: just when he seems to be at peace, his overthrow will come.

22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

Let him not trust that he shall return from darkness, for he has been already made over to the power of the sword.

23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

And he has been appointed to be food for vultures; and he knows within himself that he is doomed to be a carcass: and a dark day shall carry him away as with a whirlwind.

24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

Distress also and anguish shall come upon him: he shall fall as a captain in the first rank.

25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

For he has lifted his hands against the Lord, and he has hardened his neck against the Almighty Lord.

26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

And he has run against him with insolence, on the thickness of the back of his shield.

27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

For he has covered his face with his fat, and made layers of fat upon his thighs.

28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

And let him lodge in desolate cities, and enter into houses without inhabitant: and what they have prepared, others shall carry away.

29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

Neither shall he at all grow rich, nor shall his substance remain: he shall not cast a shadow upon the earth.

30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

Neither shall he in any wise escape the darkness: let the wind blast his blossom, and let his flower fall off.

31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

Let him not think that he shall endure; for his end shall be vanity.

32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

His harvest shall perish before the time, and his branch shall not flourish.

33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

And let him be gathered as the unripe grape before the time, and let him fall as the blossom of the olive.

34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

For death is the witness of an ungodly man, and fire shall burn the houses of them that receive gifts.

35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.

And he shall conceive sorrows, and his end shall be vanity, and his belly shall bear deceit.