Daniel 9
1 I Darejaves', Ahasveros' sons, första regeringsår -- hans som var av medisk släkt, men som hade blivit upphöjd till konung över kaldéernas rike --
ʻI he ʻuluaki taʻu ʻo Talaiasi ko e foha ʻo ʻAhasivelo ko e hako ʻoe kau Mitia, ʻaia naʻe fakanofo ko e tuʻi ki he puleʻanga ʻoe kau Kalitia;
2 i dennes första regeringsår kom jag, Daniel, att i skrifterna lägga märke till det antal år, som HERREN hade angivit för profeten Jeremia, när han sade att han ville låta sjuttio år gå till ända, medan Jerusalem låg öde.
ʻI he ʻuluaki taʻu ʻo ʻene pule, ko au Taniela naʻaku ʻilo mei he ngaahi tohi, hono lau ʻoe ngaahi taʻu ʻaia naʻe hoko ai ʻae folofola ʻa Sihova kia Selemaia, ko e palōfita, koeʻuhi ʻi he pehē, ʻE fakakakato ʻae taʻu ʻe fitungofulu mo e fakalala ʻo Selūsalema.
3 Då vände jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och åkallan, och fastade därvid i säck och aska.
Pea ne u hanga hoku mata kia Sihova ko e ʻOtua, ke kumi ʻi he lotu mo e ngaahi kole mo e ʻaukai mo e ʻai ʻae tauangaʻa mo e efuefu.
4 Jag bad till HERREN, min Gud, och bekände och sade: »Ack Herre, du store och fruktansvärde Gud, du som håller förbund och bevarar nåd mot dem som älska dig och hålla dina bud!
Pea ne u lotu kia Sihova, ko hoku ʻOtua, pea ne u fai ʻeku vete, pea ne u pehē, “ʻE Sihova, ko e ʻOtua lahi mo fakamanavahēʻia, ʻoku ʻiate ia ʻae fuakava mo e ʻaloʻofa maʻanautolu ʻoku ʻofa kiate ia, pea kiate kinautolu ʻoku maʻu ʻene ngaahi fekau:
5 Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga och avfälliga; vi hava vikit av ifrån dina bud och rätter.
“Kuo mau angahala, pea kuo mau fai angahala mo fai kovi, pea kuo mau talangataʻa, ʻio, ʻi heʻemau hē mei hoʻo ngaahi fekau pea mo hoʻo ngaahi fakamaau:
6 Vi hava icke hörsammat dina tjänare profeterna, som talade i ditt namn till våra konungar, furstar och fader och till allt folket i landet.
Pea naʻe ʻikai te mau fanongo ki hoʻo kau tamaioʻeiki ʻae kau palōfita, ʻakinautolu naʻe lea ʻi ho huafa ki homau ngaahi tuʻi, mo homau houʻeiki mo ʻemau ngaahi tamai, pea mo e kakai kotoa pē ʻoe fonua.
7 Du, Herre, är rättfärdig, men vi måste blygas, såsom vi ock nu göra, vi Juda man och Jerusalems invånare, ja, hela Israel, både de som bo nära och de som bo fjärran i alla andra länder dit du har fördrivit dem, därför att de voro otrogna mot dig.
ʻE ʻEiki ʻoku ʻaʻau ʻae māʻoniʻoni ka ʻoku ʻamautolu ʻae mā ʻoe mata, ʻo hangē ko e ʻaho ni; ki he kau tangata ʻo Siuta, pea ki he kakai ʻo Selūsalema, pea ki ʻIsileli kotoa pē ʻoku ofi mo mamaʻo atu ʻi he ngaahi fonua kotoa pē ʻaia kuo ke kapusi ʻakinautolu ki ai, koeʻuhi ko e angahala kuo nau fai angahala ai kiate koe.
8 Ja, Herre, vi med våra konungar, furstar och fäder måste blygas, därför att vi hava syndat mot dig.
ʻE ʻEiki ʻoku ʻamautolu ʻae mā ʻoe mata, ʻa homau ngaahi tuʻi, mo homau houʻeiki, pea mo ʻemau ngaahi tamai, koeʻuhi kuo mau fai angahala kiate koe.
9 Men hos Herren, vår Gud, är barmhärtighet och förlåtelse. Ty vi voro avfälliga från
ʻOku ʻia Sihova ko homau ʻOtua ʻae ngaahi ʻaloʻofa mo e fakamolemole, ka naʻa mau angatuʻu kiate ia;
10 och hörde icke HERRENS, vår Guds, röst, så att vi vandrade efter hans lagar, dem som han förelade oss genom sina tjänare profeterna.
Pea naʻe ʻikai te mau talangofua ki he leʻo ʻo Sihova ko honau ʻOtua, ke ʻalu ʻi hono ngaahi fono ʻaia naʻa ne fokotuʻu ʻi homau ʻao, ʻi heʻene kau tamaioʻeiki ko e kau palōfita.
11 Nej, hela Israel överträdde din lag och vek av, utan att höra din röst. Därför utgöt sig ock över oss den förbannelse som han hade svurit att sända, och som står skriven i Moses, Guds tjänares, lag; ty vi hade ju syndat mot honom.
ʻIo, kuo maumau ʻe ʻIsileli kotoa pē hoʻo fono, ʻi heʻenau tafoki, ke ʻoua naʻa nau talangofua ki ho leʻo; ko ia, kuo lilingi ai ʻae malaʻia kiate kimautolu, pea mo e fuakava ʻaia ʻoku tohi ʻi he fono ʻa Mōsese, ko e tamaioʻeiki ʻae ʻOtua, koeʻuhi kuo mau fai angahala kiate ia.
12 Han höll sina ord, vad han hade talat mot oss, och mot domarna som dömde oss; och han lät en så stor olycka komma över oss, att ingenstädes under himmelen något sådant har skett, som det som nu har skett i Jerusalem.
Pea kuo ne fakamoʻoni ki heʻene ngaahi folofola, ʻaia naʻa ne folofola kiate kimautolu, pea mo homau kau fakamaau, ʻaia naʻe fakamaauʻi ʻakimautolu, ʻi heʻene ʻomi kiate kimautolu ʻae kovi lahi: he naʻe ʻikai ha fai ʻi he lalo langi kotoa pē ʻo hangē ko ia kuo fai ki Selūsalema.
13 I enlighet med vad som står skrivet i Moses lag kom all denna olycka över oss, men ändå sökte vi icke att blidka HERREN, vår Gud, genom att omvända oss från våra missgärningar och akta på din sanning.
ʻO hangē ko ia naʻe tohi ʻi he fono ʻa Mōsese, kuo hoko ʻae kovi ni kotoa pē kiate kimautolu: ka naʻe ʻikai ke fai ʻemau lotu ʻi he ʻao ʻo Sihova ko homau ʻOtua, koeʻuhi ke mau tafoki mei heʻemau ngaahi hia, pea ʻilo hoʻo moʻoni.
14 Därför vakade ock HERREN över att olyckan drabbade oss; ty HERREN, vår Gud, är rättfärdig i alla de gärningar som han gör, men hörde icke hans röst.
Ko ia kuo leʻohi ʻa Sihova ki he kovi, pea kuo ne fakahoko ia kiate kimautolu: he ʻoku māʻoniʻoni ʻa Sihova ko homau ʻOtua, ʻi heʻene ngāue kotoa pē ʻaia ʻoku ne fai: he naʻe ʻikai te mau talangofua ki hono leʻo.
15 Och nu, Herre, vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand, och så gjorde dig ett namn, som är detsamma än i dag! Vi hava syndat, vi hava varit ogudaktiga.
“Pea ko eni, ʻE ʻEiki ko homau ʻOtua, ʻa koe naʻa ke ʻomi ʻa hoʻo kakai mei he fonua ko ʻIsipite ʻaki ʻae nima mālohi, pea kuo ke maʻu kiate koe ʻae ongoongo, ʻo hangē ʻi he ʻaho ni; kuo mau angahala, kuo mau fai kovi.
16 Men Herre, låt, för all din rättfärdighets skull, din vrede och förtörnelse vända sig ifrån din stad Jerusalem, ditt heliga berg; ty genom våra synder och genom våra faders missgärningar hava Jerusalem och ditt folk blivit till smälek för alla som bo omkring oss.
“ʻE Sihova ʻoku ou kole kiate koe, ʻo fakatatau mo hoʻo māʻoniʻoni kotoa pē, ke fakaʻafeʻi ho houhau mo ho tuputāmaki lahi mei hoʻo kolo ko Selūsalema, ko ho moʻunga tapu: he koeʻuhi ko ʻemau ngaahi hia, pea mo e hia ʻa ʻemau ngaahi tamai, kuo hoko ʻa Selūsalema, mo hoʻo kakai, ko e manukiʻanga kiate kinautolu kotoa pē, ʻoku nofo takatakai kiate kimautolu.
17 Och hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan, och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom, för Herrens skull.
Pea ko eni, ʻe homau ʻOtua, fanongo ki he hū ʻa hoʻo tamaioʻeiki, mo ʻene ngaahi kole, pea tuku ke ulo mai ho fofonga ki ho fale tapu, ʻaia ʻoku lala, koeʻuhi ko koe pe, ʻe ʻEiki.
18 Böj, min Gud, ditt öra härtill och hör; öppna dina ögon och se vilken förödelse som har övergått oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. Ty icke i förlitande på vad rättfärdigt vi hava gjort bönfalla vi inför dig, utan i förlitande på din stora barmhärtighet.
ʻE hoku ʻOtua, fakatokangaʻi ho fofonga, pea fanongo, ke ke fofonga ʻaa, pea ʻafioʻi homau tuʻutāmaki, pea mo e kolo ʻoku ui ʻaki ho huafa: he ʻoku ʻikai te mau ʻatu ʻemau ngaahi kole ki ho ʻao, koeʻuhi ko ʻemau māʻoniʻoni, ka koeʻuhi ko hoʻo ngaahi ʻaloʻofa lahi.
19 O Herre, hör, o Herre, förlåt; o Herre, akta härpå, och utför ditt verk utan att dröja -- för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk äro uppkallade efter ditt namn.»
ʻE ʻEiki, fanongo, ʻE ʻEiki, fakamolemole; ʻE ʻEiki, tokanga, mo fai; ʻoua naʻa fakatuai, koeʻuhi pe ko koe, ʻe hoku ʻOtua; he ko hoʻo kolo, mo hoʻo kakai ʻoku ui ʻaki ho huafa.”
20 Medan jag ännu så talade och bad och bekände min egen och mitt folk Israels synd och inför HERREN, min Gud, frambar min förbön för min Guds heliga berg --
Pea lolotonga ʻeku kei lea, mo lotu, mo fakahā ʻeku hia, mo e hia ʻa hoku kakai ko ʻIsileli, mo ʻeku kei ʻatu ʻeku kole ʻi he ʻao ʻo Sihova ko hoku ʻOtua, koeʻuhi ko e moʻunga tapu ʻo hoku ʻOtua;
21 medan jag alltså ännu så talade i min bön, kom Gabriel till mig i flygande hast, den man som jag förut hade sett i min syn; och det var vid tiden för aftonoffret.
ʻIo, ʻi he lolotonga ʻeku kei lea ʻi he lotu, naʻe fekau ke puna vave mai ʻae tangata, ʻio, ko Kepeleli, ʻaia naʻaku mamata ʻi he meʻa hā mai ʻi hono kamataʻanga, pea naʻe haʻu ia ʻo ala kiate au, ʻi he feituʻulaʻā ʻoe feilaulau efiafi.
22 Han undervisade mig och talade till mig och sade: »Daniel, jag har nu begivit mig hit för att lära dig förstånd.
Pea ne fakahā mai, pea naʻa ma talanoa mo au, ʻo ne pehē, “ʻE Taniela, kuo u toki haʻu koeʻuhi ke tuku kiate koe ʻae poto mo e ʻilo.
23 Redan när du begynte din bön, utgick befallning, och jag har kommit för att giva dig besked, ty du är högt benådad. Så giv nu akt på ordet, och akta på synen.
ʻI he kamata fai ʻa hoʻo ngaahi kole naʻe hoko mai ʻae fekau, pea kuo u haʻu ke fakahā kiate koe; he ko e ʻofeina lahi koe: ko ia ke ke ʻilo ʻae meʻa pea ke fakakaukau ki he meʻa hā mai.
24 Sjuttio veckor äro bestämda över ditt folk och över din heliga stad, innan en gräns sättes för överträdelsen och synderna få en ände och missgärningen varder försonad och en evig rättfärdighet framhavd, och innan syn och profetia beseglas och en höghelig helgedom bliver smord.
“Kuo kotofa pau ʻae uike ʻe fitungofulu ki hoʻo kakai, mo hoʻo kolo tapu, ke fakaʻosi ʻae angahala, mo fakangata ʻae ngaahi hia, pea ke fai ʻae fakalelei koeʻuhi ko e angahia, pea ke fakahoko mai ʻae māʻoniʻoni taʻengata, pea ke fakamaau ke maʻu ʻae meʻa hā mai mo e kikite, pea ke fakanofo ʻae Fungani Māʻoniʻoni.
25 Så vet nu och förstå: Från den tid då ordet om att Jerusalem åter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste, kommer, skola sju veckor förgå; och under sextiotvå veckor skall det åter byggas upp med sina gator och sina vallgravar, om ock i tider av trångmål.
Ko ia ke ke poto pea ke ʻilo, mei he fakahā ʻoe fekau ke fakafoʻou mo langa ʻa Selūsalema, ʻo aʻu ki he Misaia ko e ʻEiki, ko e uike ʻe fitu ia, mo e uike ʻe onongofulu ma ua: ʻe toe langa ʻae hala mo e ʻa maka, ʻio, ʻi he kuonga ʻoe maveuveu.
26 Men efter de sextiotvå veckorna skall en som är smord förgöras, utan att någon efterföljer honom. Och staden och helgedomen skall en anryckande furstes folk förstöra; men själv skall denne få sin ände i störtfloden. Och intill änden skall strid vara; förödelse är oryggligt besluten.
Pea hili ʻae uike ʻe onongofulu ma ua ʻe motuhi ʻae Misaia, ka e ʻikai koeʻuhi ko ia: pea ko e kakai ʻoe ʻeiki ʻe haʻu, te nau fakaʻauha ʻae kolo mo e potu tapu; pea ko hono ngata ʻo ia ʻe hoko ʻo hangē ko e melemo, pea kuo pau pe ke fai ʻi ai ʻae ngaahi kovi, ʻo aʻu ki he ngataʻanga ʻoe taʻu.
27 Och han skall med många sluta ett starkt förbund för en vecka, och för en halv vecka skola genom honom slaktoffer och spisoffer vara avskaffade; och på styggelsens vinge skall förödaren komma. Detta skall fortgå, till dess att förstöring och oryggligt besluten straffdom utgjuter sig över förödaren.»
Pea ʻe fakamoʻoni ʻe ia ʻae fuakava mo e tokolahi ʻi he uike ʻe taha: pea ʻi he lotolotonga ʻoe uike ʻe fakangata ʻe ia hono fai ʻae feilaulau, mo e feilaulau tutu; pea ʻoka kāpui ia ʻe he meʻa fakalielia ʻoe fakaʻauha, ʻe fai ʻaia kuo tuʻutuʻuni ʻo aʻu ki he ngataʻanga, pea ʻe lilingi atu ia ki he fakaʻauha.”
