2 Samuelsboken 22
1 Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
E falou Davi ao SENHOR as palavras deste cântico, o dia que o SENHOR o livrou da mão de todos os seus inimigos e da mão de Saul.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
E disse: O SENHOR é minha rocha, e minha fortaleza, e meu libertador;
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
Deus de minha rocha, nele confiarei: Meu escudo, e o poder de minha salvação, minha fortaleza, e meu refúgio; Meu salvador, que me livrarás de violência.
4 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
Invocarei ao SENHOR, digno de ser louvado. E serei salvo de meus inimigos.
5 Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
Quando me cercaram ondas de morte, E ribeiros de iniquidade me assombraram,
As cordas do Xeol me rodearam, e laços de morte me tomaram desprevenido. (Sheol h7585)
7 Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
Tive angústia, invoquei ao SENHOR, E clamei a meu Deus: E ele ouviu minha voz desde seu templo; Chegou meu clamor a seus ouvidos.
8 Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
A terra se moveu, e tremeu; Os fundamentos dos céus foram movidos, E se estremeceram, porque ele se irou.
9 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
Subiu fumaça de suas narinas, E de sua boca fogo consumidor, Pelo qual se acenderam carvões.
10 Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
E abaixo os céus, e desceu: Uma escuridão debaixo de seus pés.
11 Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
Subiu sobre o querubim, e voou: Apareceu-se sobre as asas do vento.
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
Armou tendas de escuridão ao redor de si; nuvens negras e espessas, carregadas de águas.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
Do resplendor de sua presença Se acenderam brasas ardentes.
14 HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
O SENHOR trovejou desde os céus, E o Altíssimo deu sua voz;
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
Lançou flechas, e desbaratou-os; Relampejou, e consumiu-os.
16 Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
Então apareceram as profundezas do mar, E os fundamentos do mundo foram descobertos, À repreensão do SENHOR, Ao sopro do vento de seu nariz.
17 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
Estendeu sua mão do alto, e arrebatou-me, E tirou-me de copiosas águas.
18 Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
Livrou-me de fortes inimigos, De aqueles que me aborreciam, os quais eram mais fortes que eu.
19 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
Atacaram-me no dia de minha calamidade; Mas o SENHOR foi meu apoio.
20 Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
Tirou-me para um lugar amplo; Livrou-me, porque se agradou de mim.
21 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
Remunerou-me o SENHOR conforme minha justiça: E conforme a limpeza de minhas mãos ele me pagou.
22 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
Porque eu guardei os caminhos do SENHOR; E não me apartei impiamente de meu Deus.
23 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
Porque diante de mim tenho todas suas ordenanças; E atento a seus estatutos, não me retirarei deles.
24 Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
E fui íntegro para com ele, E guardei-me de minha iniquidade.
25 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
Remunerou-me, portanto, o SENHOR conforme minha justiça, E conforme minha limpeza diante de seus olhos.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
Com o bom és benigno, E com o íntegro te mostras íntegro;
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
Limpo és para com o limpo, Mas com o perverso és rígido.
28 och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
E tu salvas ao povo humilde; Mas teus olhos sobre os altivos, para abatê-los.
29 Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
Porque tu és minha lâmpada, ó SENHOR; o SENHOR dá luz às minhas trevas.
30 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
Pois contigo avançarei contra uma tropa, e com o meu Deus saltarei uma muralha.
31 Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
O caminho de Deus [é] perfeito; a palavra do SENHOR [é] purificada, é escudo é de todos os que nele confiam.
32 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
Porque que Deus há a não ser o SENHOR? Ou quem é forte a não ser nosso Deus?
33 Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
Deus é o que com virtude me corrobora, e o que tira os obstáculos do meu caminho;
34 du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
O que faz meus pés como de cervas, E o que me assenta em minhas alturas;
35 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
O que ensina minhas mãos para a luta, e proporciona que com meus braços quebre o arco de bronze.
36 Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
Tu me deste também o escudo de tua salvação, E tua benignidade me acrescentou.
37 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
Tu alargaste meus desfiladeiros debaixo de mim, Para que não titubeassem meus joelhos.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
Perseguirei a meus inimigos, e os quebrantarei; E não me voltarei até que os acabe.
39 Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
Os consumirei, e os ferirei, e não se levantarão; E cairão debaixo de meus pés.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
Cingiste-me de força para a batalha, E fizeste prostrar debaixo de mim os que contra mim se levantaram.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
Tu me deste o pescoço de meus inimigos, De meus aborrecedores, que eu os destruísse.
42 De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
Olharam, e não houve quem os livrasse; Ao SENHOR, mas não lhes respondeu.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
Eu os esmiuçarei como pó da terra; Eu os pisarei como à lama das ruas, e os dissiparei.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
Tu me livraste das brigas dos povos; Tu me guardaste para eu que fosse cabeça de nações: Povos que eu não conhecia me serviram.
45 Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
Os estrangeiros se sujeitaram a mim; ao ouvirem, me obedeciam.
46 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
Os estrangeiros desfaleciam, E tremiam em seus esconderijos.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
Viva o SENHOR, e seja bendita minha rocha; Seja exaltado o Deus, a rocha de meu salvamento:
48 Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
O Deus que me vingou, E sujeita os povos debaixo de mim:
49 du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
E que me tira dentre meus inimigos: Tu me tiraste em alto dentre os que se levantaram contra mim: Livraste-me do homem de iniquidades.
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
Portanto eu te confessarei entre as nações, ó SENHOR, E cantarei a teu nome.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
Ele que engrandece as saúdes de seu rei, E faz misericórdia a seu ungido, A Davi, e à sua semente, para sempre.
