Uppenbarelseboken 4

1 Sedan såg jag, och si, en dörr vardt upplåten i himmelen; och den första rösten, som jag hörde, såsom en basun, med mig tala, sade: Stig här upp; jag vill visa dig, hvad ske skall härefter.

Kalpasan dagitoy a banbanag ket kimmitaak, ket nakitak nga adda ruangan a naglukat idiay langit. Ti umuna a timek a nagsao kaniak a kasla trumpeta, kinunana, “Umulika ditoy, ket ipakitak kenka no anianto ti masapul a mapasamak kalpasan dagitoy a banbanag.”

2 Och straxt var jag i Andanom; och si, en stol vardt satt i himmelen, och på stolen satt en.

Namimpinsan nga addaak iti Espiritu, ket nakitak nga adda trono a naisaad idiay langit, ket adda agtugtugaw iti daytoy.

3 Och den der satt, han var påseende såsom den stenen jaspis, och sardis; och en regnbåge var om stolen, påseendes såsom en smaragd.

Ti agtugtugaw iti daytoy ket aglanglanga a kasla haspe ken karnelia. Adda bullalayaw iti aglawlaw ti trono. Ti bullalayaw ket aglanglanga a kasla esmeralda.

4 Och kringom stolen voro fyra och tjugu stolar; och på de stolar såto fyra och tjugu äldste, klädde med hvit kläder, och på deras hufvud voro gyldene kronor.

Iti aglawlaw ti trono ket adda duapulo ket uppat a trono, ket adda iti duapulo ket uppat a panglakayen a nakatugaw kadagiti trono, a nakakawes iti puraw a lupot, ken adda balitok a korona kadagiti uloda.

5 Och af stolenom utgingo ljungeld, tordön och röster; och sju eldslampor brunno för stolen; hvilka äro de sju Guds Andar.

Manipud iti trono, rumrummuar dagiti gilap ti kimat, dagiti galangugong, ken dagiti dulluog ti gurruod. Pito a pagsilawan ti umap-apuy iti sangoanan ti trono, dagiti pagsilawan nga isu dagiti pito nga espiritu ti Dios.

6 Och framför stolen var såsom ett glashaf, likt vid christall; och midt i stolen, och kringom stolen, fyra djur full med ögon, både före och bak.

Kasta met nga iti sangoanan ti trono ket adda baybay, nalitnaw a kasla kristal. Iti aglawlaw ti trono ket adda uppat a sibibiag a parsua a napnoan kadagiti mata iti sangoanan ken likudanda.

7 Och det första djuret var likt ett lejon; och det andra djuret likt enom kalf; och det tredje djuret hade ett ansigte såsom en menniska; och det fjerde djuret likt enom flygande örn.

Ti umuna a sibibiag a parsua ket kasla leon, ti maikadua a sibibiag a parsua ket kasla baka, ti maikatlo a sibibiag a parsua ket addaan iti rupa a kasla tao, ken ti maikapat a sibibiag a parsua ket kasla tumaytayab nga agila.

8 Och de fyra djur hade hvartdera sex vingar allt omkring, och de voro innantill full med ögon, och hade ingen ro dag eller natt, och sade: Helig, Helig, Helig är Herren Gud allsmägtig, som var, och som är, och som komma skall.

Tunggal maysa kadagiti uppat a sibibiag a parsua ket addaan iti innem a payyak, napnoan kadagiti mata ti rabaw ken sirokna. Rabii ken aldaw a saanda nga agsarsardeng a mangibagbaga, “Nasantoan, nasantoan, nasantoan ti Apo a Dios, ti mangiturturay iti amin, isu idi, ken isuna ita, ken iti masakbayan.”

9 Och då de djuren gåfvo honom pris, och äro, och tack, som satt på stolen, den der lefver ifrån evighet till evighet, (aiōn g165)

Tunggal agrukbab ken mangted iti pammadayaw ken panagyaman dagiti sibibiag a parsua iti daydiay a nakatugaw iti trono, nga isu ti sibibiag iti agnanayon nga awan patinggana, (aiōn g165)

10 Föllo de fyra och tjugu äldste framför honom, som satt på stolen, och tillbådo den der lefver ifrån evighet till evighet; och kastade sina kronor för stolen, och sade: (aiōn g165)

agpakleb dagiti duapulo ket uppat a panglakayen iti sangoanan daydiay nga agtugtugaw iti trono. Nagparintumengda iti daydiay sibibiag nga agnanayon ken awan patinggana, ken indissoda dagiti koronada iti sangoanan ti trono, nga ibagbagada, (aiōn g165)

11 Herre, du äst värdig taga pris, och äro, och kraft; ty du hafver skapat all ting, och för din viljas skull hafva de varelse, och äro skapt.

“Maikarika, Apomi ken Diosmi, a pagrukbaban ken pagdayawan ken manakabalinka. Ta pinarsuam amin a banbanag, ken babaen iti pagayatam, napataudda ken naparsuada.”