Psaltaren 94
1 Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.
A Psalm of David for the fourth [day] of the week. The Lord is a God of vengeance; the God of vengeance has declared himself.
2 Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.
Be you exalted, you that judge the earth: render a reward to the proud.
3 Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;
How long shall sinners, O Lord, how long shall sinners boast?
4 Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?
They will utter and speak unrighteousness; all the workers of iniquity will speak [so].
5 Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.
They have afflicted your people, O Lord, and hurt your heritage.
6 Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;
They have slain the widow and fatherless, and murdered the stranger.
7 Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.
And they said, The Lord shall not see, neither shall the God of Jacob understand.
8 Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?
Understand now, you simple among the people; and you fools, at length be wise.
9 Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?
He that planted the ear, does he not hear? or he that formed the eye, does not he perceive?
10 Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.
He that chastises the heathen, shall not he punish, [even] he that teaches man knowledge?
11 Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.
The Lord knows the thoughts of men, that they are vain.
12 Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag;
Blessed is the man whoever you shall chasten, O Lord, and shall teach him out of your law;
13 Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.
to give him rest from evil days, until a pit be digged for the sinful one.
14 Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.
For the Lord will not cast off his people, neither will he forsake his inheritance;
15 Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.
until righteousness return to judgment, and all the upright in heart shall follow it. (Pause)
16 Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?
Who will rise up for me against the transgressors? or who will stand up with me against the workers of iniquity?
17 Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.
If the Lord had not helped me, my soul had almost sojourned in Hades.
18 Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.
If I said, My foot has been moved;
19 Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.
your mercy, O Lord, helped me. O Lord, according to the multitude of my griefs within my heart, your consolation have soothed my soul.
20 Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.
Shall the throne of iniquity have fellowship with you, which frames mischief by an ordinance?
21 De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.
They will hunt for the soul of the righteous, and condemn innocent blood.
22 Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.
But the Lord was my refuge; and my God the helper of my hope.
23 Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
And he will recompense to them their iniquity and their wickedness: the Lord our God shall utterly destroy them.
