Psaltaren 90
1 En bön Mose dens Guds mansens. Herre, du äst vår tillflykt, ifrå slägte till slägte.
BOOK IV A Prayer of Moses the man of God. Lord, Thou hast been our dwelling-place in all generations.
2 Förr än bergen vordo, och jorden och verlden skapade blefvo, äst du Gud, af evighet till evighet;
Before the mountains were brought forth, or ever Thou hadst formed the earth and the world, even from everlasting to everlasting, Thou art God.
3 Du som låter menniskorna dö, och säger: Kommer igen, I menniskors barn.
Thou turnest man to contrition; and sayest: 'Return, ye children of men.'
4 Ty tusende år äro för dig såsom den dag i går framgick, och såsom en nattväkt.
For a thousand years in Thy sight are but as yesterday when it is past, and as a watch in the night.
5 Du låter dem gå sin kos såsom en ström; och äro såsom en sömn; likasom gräs, det dock snarliga förvissnar;
Thou carriest them away as with a flood; they are as a sleep; in the morning they are like grass which groweth up.
6 Det der bittida blomstras, och snart vissnar; och på aftonen afhugget varder, och förtorkas.
In the morning it flourisheth, and groweth up; in the evening it is cut down, and withereth.
7 Det gör din vrede, att vi så förgås, och din grymhet, att vi så hasteliga hädan måste.
For we are consumed in Thine anger, and by Thy wrath are we hurried away.
8 Ty våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte.
Thou hast set our iniquities before Thee, our secret sins in the light of Thy countenance.
9 Derföre gå alle våre dagar sin kos genom dina vrede; vi lykte vår år såsom ett tal.
For all our days are passed away in Thy wrath; we bring our years to an end as a tale that is told.
10 Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.
The days of our years are threescore years and ten, or even by reason of strength fourscore years; yet is their pride but travail and vanity; for it is speedily gone, and we fly away.
11 Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?
Who knoweth the power of Thine anger, and Thy wrath according to the fear that is due unto Thee?
12 Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.
So teach us to number our days, that we may get us a heart of wisdom.
13 Herre, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.
Return, O LORD; how long? And let it repent Thee concerning Thy servants.
14 Uppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.
O satisfy us in the morning with Thy mercy; that we may rejoice and be glad all our days.
15 Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.
Make us glad according to the days wherein Thou hast afflicted us, according to the years wherein we have seen evil.
16 Bete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.
Let Thy work appear unto Thy servants, and Thy glory upon their children.
17 Och Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.
And let the graciousness of the Lord our God be upon us; establish Thou also upon us the work of our hands; yea, the work of our hands establish Thou it.
