Psaltaren 9

1 En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.

For the end, a Psalm of David, concerning the secrets of the Son. I will give thanks to you, O Lord, with my whole heart; I will recount all your wonderful works.

2 Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;

I will be glad and exult in you: I will sing to your name, O you Most High.

3 Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.

When mine enemies are turned back, they shall be feeble and perish at your presence.

4 Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.

For you have maintained my cause and my right; you sat on the throne, that judge righteousness.

5 Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.

You have rebuked the nations, and the ungodly one has perished; you have blotted out their name for ever, even for ever and ever.

6 Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.

The swords of the enemy have failed utterly; and you have destroyed cities: their memorial has been destroyed with a noise,

7 Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.

but the Lord endures for ever: he has prepared his throne for judgment.

8 Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.

And he will judge the world in righteousness, he will judge the nations in uprightness.

9 Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.

The Lord also is become a refuge for the poor, a seasonable help, in affliction.

10 Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.

And let them that know your name hope in you: for you, O Lord, have not failed them that diligently seek you.

11 Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.

Sing praises to the Lord, who dwells in Sion: declare his dealings among the nations.

12 Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.

For he remembered them, [in] making inquisition for blood: he has not forgotten the supplication of the poor.

13 Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;

Have mercy upon me, O Lord; look upon my affliction [which I suffer] of mine enemies, you that lift me up from the gates of death:

14 På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.

that I may declare all your praises in the gates of the daughter of Sion: I will exult in your salvation.

15 Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.

The heathen are caught in the destruction which they planned: in the very snare which they hid is their foot taken.

16 Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)

The Lord is known as executing judgments: the sinner is taken in the works of his hands. (A song of, Pause)

17 Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)

Let sinners be driven away into Hades, [even] all the nations that forget God. (Sheol h7585)

18 Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.

For the poor shall not be forgotten for ever: the patience of the needy ones shall not perish for ever.

19 Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.

Arise, O Lord, let not man prevail: let the heathen be judged before you.

20 Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)

Appoint, O Lord, a lawgiver over them: let the heathen know that they are men. (Pause)