Psaltaren 88

1 En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.

Ein Psalmlied der Kinder Korah, vorzusingen, von der Schwachheit der Elenden. Eine Unterweisung Hemans, des Esrahiten. HERR Gott, mein Heiland, ich schreie Tag und Nacht vor dir.

2 Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.

Laß mein Gebet vor dich kommen; neige deine Ohren zu meinem Geschrei!

3 Ty min själ är full med jämmer, och mitt lif är hardt när helvetet. (Sheol h7585)

Denn meine Seele ist voll Jammers, und mein Leben ist nahe bei der Hölle. (Sheol h7585)

4 Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.

Ich bin geachtet gleich denen, die zur Hölle fahren; ich bin wie ein Mann, der keine Hilfe hat. (questioned)

5 Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.

Ich liege unter den Toten verlassen, wie die Erschlagenen, die im Grabe liegen, deren du nicht mehr gedenkest, und sie von deiner Hand abgesondert sind.

6 Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.

Du hast mich in die Grube hinuntergelegt, in die Finsternis und in die Tiefe.

7 Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)

Dein Grimm drücket mich, und drängest mich mit allen deinen Fluten. (Sela)

8 Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.

Meine Freunde hast du ferne von mir getan; du hast mich ihnen zum Greuel gemacht. Ich liege gefangen und kann nicht auskommen.

9 Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.

Meine Gestalt ist jämmerlich vor Elend. HERR, ich rufe dich an täglich; ich breite meine Hände aus zu dir.

10 Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)

Wirst du denn unter den Toten Wunder tun, oder werden die Verstorbenen aufstehen und dir danken? (Sela)

11 Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?

Wird man in Gräbern erzählen deine Güte und deine Treue im Verderben?

12 Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?

Mögen denn deine Wunder in Finsternis erkannt werden, oder deine Gerechtigkeit im Lande, da man nichts gedenket?

13 Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.

Aber ich schreie zu dir, HERR, und mein Gebet kommt frühe vor dich,

14 Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?

Warum verstößest du, HERR, meine Seele und verbirgest dein Antlitz vor mir?

15 Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.

Ich bin elend und ohnmächtig, daß ich so verstoßen bin, und leide dein Schrecken, daß ich schier verzage.

16 Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.

Dein Grimm gehet über mich, dein Schrecken drücket mich.

17 De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.

Sie umgeben mich täglich wie Wasser und umringen mich miteinander.

18 Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.