Psaltaren 88

1 En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.

Cantique des fils de Coré. Au maître chantre. A chanter avec les luths. Hymne de Héman Esrahite. Éternel, mon Dieu sauveur, je crie à toi et le jour et la nuit:

2 Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.

qu'à toi parvienne ma prière; prête l'oreille à ma supplication!

3 Ty min själ är full med jämmer, och mitt lif är hardt när helvetet. (Sheol h7585)

Car mon âme est rassasiée de malheur, et ma vie penche vers les Enfers. (Sheol h7585)

4 Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.

Je suis assimilé à ceux qui descendent dans la fosse, je suis comme un homme sans force;

5 Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.

ma couche est entre les morts, je suis tel que les morts gisants dans le tombeau, auxquels tu ne penses plus, et qui ne sont plus à portée de ta main.

6 Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.

Tu m'as jeté dans une fosse profonde, dans des ténèbres, dans des abîmes.

7 Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)

Ton courroux pèse sur moi, et de tous tes flots tu m'as accablé. (Pause)

8 Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.

Tu as éloigné de moi ceux que je connais, tu m'as rendu pour eux un objet d'horreur; enveloppé, je ne trouve point d'issue.

9 Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.

Mes yeux fondent par l'effet du malheur; Éternel, je t'invoque chaque jour, et je tends mes mains vers toi.

10 Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)

Pour les morts feras-tu des miracles? Les ombres se lèveront-elles pour te louer? (Pause)

11 Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?

Dans le tombeau parle-t-on de ta grâce, et de ta fidélité, dans le séjour de la mort?

12 Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?

Dans les ténèbres tes miracles sont-ils remarqués, et ta justice, dans la région de l'oubli?

13 Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.

Je t'implore donc, Éternel, et dès le matin ma prière te prévient.

14 Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?

Éternel, pourquoi me rejettes-tu, et me caches-tu ta face?

15 Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.

Je suis malheureux et mourant dès ma jeunesse, je subis les terreurs et je suis éperdu.

16 Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.

Ton courroux m'assaille, tes frayeurs m'anéantissent,

17 De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.

m'enveloppent, comme des eaux, tout le jour, me cernent toutes à la fois.

18 Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.

Tu as éloigné de moi amis et compagnons, et ceux que je connais, me sont invisibles.