< Psaltaren 78 >

1 En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
Maskil (cantique) d'Asaph. Écoute ma loi, ô mon peuple! Prêtez l'oreille aux paroles de ma bouche.
2 Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
J'ouvrirai ma bouche pour prononcer des discours sententieux; je publierai les secrets des temps anciens,
3 De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
Que nous avons entendus et connus, et que nos pères nous ont racontés.
4 Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
Nous ne les cacherons point à leurs enfants; nous raconterons à la race future les louanges de l'Éternel, et sa force, et les merveilles qu'il a faites.
5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
Il établit un témoignage en Jacob; il mit en Israël une loi, qu'il ordonna à nos pères de faire connaître à leurs enfants;
6 På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
Afin que la génération suivante, les enfants à venir, la connussent, et qu'en grandissant ils la racontassent à leurs enfants;
7 Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
Qu'ils missent en Dieu leur confiance, qu'ils n'oubliassent pas les œuvres de Dieu, et qu'ils gardassent ses commandements;
8 Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
Et qu'ils ne fussent pas, comme leurs pères, une génération rebelle et indocile, génération qui ne disposa point son cœur, et dont l'esprit ne fut pas fidèle à Dieu.
9 Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
Les fils d'Éphraïm, armés et tirant de l'arc, ont tourné le dos au jour du combat.
10 De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
Ils n'ont point gardé l'alliance de Dieu, et n'ont pas voulu marcher dans sa loi.
11 Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
Ils ont mis en oubli ses exploits, et ses merveilles qu'il leur avait fait voir.
12 För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
Il fit des prodiges devant leurs pères, au pays d'Égypte, aux champs de Tsoan.
13 Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
Il fendit la mer et les fit passer; il dressa les eaux comme en un monceau;
14 Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
Et il les conduisit, le jour par la nuée, et toute la nuit par la clarté du feu.
15 Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
Il fendit les rochers au désert, et les abreuva comme à flots abondants.
16 Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
De la pierre il fit sortir des ruisseaux; il fit descendre les eaux comme des rivières.
17 Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
Mais ils continuèrent à pécher contre lui, se rebellant contre le Très-Haut dans le désert.
18 Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
Ils tentèrent Dieu dans leur cœur, demandant des mets selon leur désir.
19 Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
Ils parlèrent contre Dieu et dirent: Dieu pourrait-il dresser une table au désert?
20 Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
Voici, il a frappé la roche, et des eaux ont coulé, et des torrents se sont répandus: pourra-t-il bien donner du pain, préparer de la chair à son peuple?
21 Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
Aussi l'Éternel l'entendit et s'indigna; un feu s'alluma contre Jacob, et la colère s'éleva contre Israël;
22 Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
Parce qu'ils n'avaient pas cru en Dieu, et ne s'étaient pas confiés en son salut.
23 Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
Alors il commanda aux nuées en haut, et ouvrit les portes des cieux.
24 Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
Il fit pleuvoir sur eux la manne pour nourriture, et leur donna le froment des cieux.
25 De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
Chacun mangea le pain des puissants; il leur envoya des vivres à souhait.
26 Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
Il fit lever le vent d'orient dans les cieux, et amena par sa force le vent du midi.
27 Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
Il fit pleuvoir sur eux de la chair comme de la poussière, et des oiseaux ailés, comme le sable des mers.
28 Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
Il les fit tomber au milieu de leur camp, et tout autour de leurs tentes.
29 Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
Ils mangèrent et furent abondamment repus; il leur accorda ce qu'ils désiraient.
30 Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
Ils n'en avaient pas perdu l'envie, les mets étaient encore dans leur bouche,
31 Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
Que la colère de Dieu monta contre eux, qu'il tua leurs hommes forts, et abattit l'élite d'Israël.
32 Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
Et pourtant ils péchèrent encore, et ne crurent point à ses merveilles.
33 Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
Il consuma leurs jours par un souffle, et leurs années par un effroi soudain.
34 När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
Quand il les tuait, ils s'enquéraient de lui, et se remettaient à chercher Dieu.
35 Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
Ils se souvenaient que Dieu était leur rocher, et le Dieu Très-Haut leur rédempteur.
36 Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
Mais ils faisaient beau semblant de leur bouche, et de leur langue ils lui mentaient.
37 Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
Leur cœur n'était pas droit envers lui, et ils n'étaient pas fidèles à son alliance.
38 Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
Mais lui, miséricordieux, pardonnait le crime et ne les détruisait pas; souvent il revint de sa colère, et n'éveilla pas toute sa fureur.
39 Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
Et il se souvint qu'ils n'étaient que chair, un vent qui passe et ne revient pas.
40 De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
Que de fois ils se rebellèrent contre lui au désert, et le contristèrent dans la solitude!
41 De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
Ils recommencèrent à tenter Dieu et à provoquer le Saint d'Israël;
42 De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
Ils ne se souvinrent plus de sa main, du jour où il les délivra de l'oppresseur,
43 Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
Lorsqu'il manifesta ses prodiges en Égypte, et ses miracles dans les champs de Tsoan;
44 Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
Qu'il changea leurs fleuves en sang, et ils n'en burent plus les ondes;
45 Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
Qu'il envoya contre eux des insectes pour les dévorer et des grenouilles pour les infester;
46 Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
Qu'il livra leur récolte aux vermisseaux, et leur travail aux sauterelles;
47 Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
Qu'il tua leurs vignes par la grêle, et leurs sycomores par les frimas;
48 Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
Qu'il livra leur bétail à la grêle, et leurs troupeaux à la foudre;
49 Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
Qu'il envoya contre eux l'ardeur de son courroux, l'indignation, la colère, la détresse, déchaînant les messagers de malheur.
50 Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
Il donna carrière à sa colère, et ne préserva point leur âme de la mort; il livra leur vie à la mortalité.
51 Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
Il frappa dans l'Égypte tous les premiers-nés, les prémices de la force dans les tentes de Cham.
52 Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
Il fit partir son peuple comme des brebis, et les conduisit par le désert comme un troupeau.
53 Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
Il les mena en sûreté et sans crainte; mais la mer couvrit leurs ennemis.
54 Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
Il les fit parvenir dans ses frontières saintes, à la montagne que sa droite a conquise.
55 Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
Il chassa devant eux des nations; il les leur fit échoir en portions d'héritage, et logea les tribus d'Israël dans leurs tentes.
56 Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
Mais ils tentèrent et irritèrent le Dieu Très-Haut, et ne gardèrent point ses témoignages.
57 Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
Ils reculèrent et furent infidèles comme leurs pères; ils tournèrent comme un arc qui trompe.
58 Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
Ils le provoquèrent par leurs hauts lieux, et l'émurent à jalousie par leurs idoles.
59 Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
Dieu l'entendit et s'indigna; il prit Israël en aversion.
60 Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
Il abandonna la demeure de Silo, la tente qu'il avait dressée parmi les hommes.
61 Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
Il livra sa gloire à la captivité, et sa majesté aux mains de l'ennemi.
62 Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
Il abandonna son peuple à l'épée, et s'indigna contre son héritage.
63 Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
Le feu dévora ses jeunes hommes, et ses vierges ne furent point chantées.
64 Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
Ses sacrificateurs tombèrent par l'épée, et ses veuves ne pleurèrent pas.
65 Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
Alors le Seigneur s'éveilla comme un homme qui dort, comme un guerrier à qui le vin fait jeter des cris.
66 Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
Il refoula ses adversaires; il les chargea d'un opprobre éternel.
67 Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
Mais il rejeta la tente de Joseph, et ne choisit pas la tribu d'Éphraïm.
68 Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
Il choisit la tribu de Juda, la montagne de Sion qu'il aime.
69 Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
Il bâtit son sanctuaire comme les lieux très hauts, comme la terre qu'il a fondée pour toujours.
70 Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
Il choisit David son serviteur, et le prit des parcs des brebis.
71 Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
Il l'amena d'auprès de celles qui allaitent, pour paître Jacob, son peuple, et Israël, son héritage.
72 Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
Alors David les fit paître suivant l'intégrité de son cœur, et les conduisit par la sagesse de ses mains.

< Psaltaren 78 >