Psaltaren 77

1 En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.

To the chief Musician. On Jeduthun. Of Asaph. A Psalm. My voice is unto God, and I will cry; my voice is unto God, and he will give ear unto me.

2 Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.

In the day of my trouble, I sought the Lord: my hand was stretched out in the night, and slacked not; my soul refused to be comforted.

3 När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)

I remembered God, and I moaned; I complained, and my spirit was overwhelmed. (Selah)

4 Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.

Thou holdest open mine eyelids; I am full of disquiet and cannot speak.

5 Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.

I consider the days of old, the years of ancient times.

6 Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.

I remember my song in the night; I muse in mine own heart, and my spirit maketh diligent search.

7 Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?

Will the Lord cast off for ever? and will he be favourable no more?

8 Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?

Hath his loving-kindness ceased for ever? hath [his] word come to an end from generation to generation?

9 Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)

Hath God forgotten to be gracious? or hath he in anger shut up his tender mercies? (Selah)

10 Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.

Then said I, This is my weakness: — the years of the right hand of the Most High

11 Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;

Will I remember, — the works of Jah; for I will remember thy wonders of old,

12 Och talar om all din verk, och säger om din anslag:

And I will meditate upon all thy work, and muse upon thy doings.

13 Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?

O God, thy way is in the sanctuary: who is so great a god as God?

14 Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.

Thou art the God that doest wonders; thou hast declared thy strength among the peoples.

15 Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)

Thou hast with [thine] arm redeemed thy people, the sons of Jacob and Joseph. (Selah)

16 Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.

The waters saw thee, O God, the waters saw thee; they trembled, yea, the depths were troubled:

17 De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.

The thick clouds poured out water; the skies sent out a sound, yea, thine arrows went abroad:

18 Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.

The voice of thy thunder was in the whirlwind, lightnings lit up the world; the earth was troubled and it quaked.

19 Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.

Thy way is in the sea, and thy paths are in the great waters; and thy footsteps are not known.

20 Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.

Thou leddest thy people like a flock by the hand of Moses and Aaron.