Psaltaren 65

1 En Psalm Davids, för en viso till att föresjunga. Gud, man lofvar dig i stillhet i Zion, och dig betalar man löfte.

O Dieu, la louange t'attend dans Sion; là seront rendus les vœux qu'on t'a faits.

2 Du hörer bön, derföre kommer allt kött till dig.

O toi qui entends la prière, toute créature viendra jusqu'à toi.

3 Vår missgerning trycker oss hardeliga. Förlåt oss våra synder.

Les iniquités avaient prévalu sur moi; mais toi, tu expieras nos transgressions.

4 Säll är den du utväljer, och hafver honom till dig, att han skall bo i dina gårdar; han hafver en rik tröst af ditt hus, det helga templet.

Heureux celui que tu choisis, et que tu fais habiter dans tes parvis! Nous serons rassasiés des biens de ta maison, de la sainteté de ton palais.

5 Hör oss, efter den underliga rättfärdigheten, Gud vår salighet; du, som äst allas hopp, på jordene, och fjerran på hafvet.

Tu nous répondras par des œuvres redoutables, selon ta justice, ô Dieu de notre salut, l'espoir des extrémités lointaines de la terre et de la mer!

6 Du, som bergen stadig gör i sine kraft, och begjordad äst med magt;

Il tient ferme les montagnes par sa force; il est ceint de puissance.

7 Du, som stillar hafsens fräsande, dess böljors fräsande, och folks buller;

Il apaise le bruit des mers, le bruit de leurs flots et la rumeur des peuples.

8 Att de, som vid de landsändar bo, skola förskräcka sig för din tecken; du gläder allt det som röres, både om morgon och om afton.

Et ceux qui habitent aux bouts de la terre, craignent à la vue de tes prodiges; tu fais chanter de joie et le Levant et le Couchant.

9 Du besöker landet, och vattnar det, och gör det mycket rikt; Guds källa hafver vatten tillfyllest; du låter dess korn väl trifvas; ty alltså brukar du landet.

Tu visites la terre, tu l'arroses, tu l'enrichis abondamment; les ruisseaux de Dieu sont pleins d'eau; tu prépares leur froment, après que tu as ainsi préparé la terre.

10 Du vattnar dess fårar, och fuktar det upplöjdt är; med regn gör du det blött, och välsignar dess växt.

Tu abreuves ses sillons; tu aplanis ses mottes; tu l'amollis par la pluie menue; tu bénis son germe.

11 Du kröner året med ditt goda, och din fotspår drypa af fetma.

Tu couronnes l'année de tes biens, et les roues de ton char distillent l'abondance.

12 De boningar i öknena äro ock feta, så att de drypa; och högarna äro allt omkring lustige.

Elles la répandent sur les pâturages du désert, et les coteaux sont parés de joie.

13 Hjordmarken är full med får, och dalarna stå tjockt med säd; så att man glädes dervid, och sjunger.

Les campagnes sont revêtues de troupeaux, et les vallées sont couvertes de froment; elles en triomphent, et elles en chantent.