Psaltaren 64

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Hör, Gud, mina röst, i mine klagan. Bevara mitt lif för den grufveliga fiendan.

Ein Psalm Davids, vorzusingen. Höre, Gott, meine Stimme in meiner Klage; behüte mein Leben vor dem grausamen Feinde!

2 Förskyl mig för de ondas församling; för deras hop, som illa göra;

Verbirg mich vor der Sammlung der Bösen, vor dem Haufen der Übeltäter,

3 De der skärpa sina tungor, såsom ett svärd, och skjuta med sina förgiftiga ord, såsom med pilar;

welche ihre Zunge schärfen wie ein Schwert, die mit ihren giftigen Worten zielen wie mit Pfeilen,

4 Att de måga lönliga skjuta den fromma; med hast skjuta de uppå honom, utan all fruktan.

daß sie heimlich schießen den Frommen; plötzlich schießen sie auf ihn ohne alle Scheu.

5 De äro djerfve med sin onda anslag, och talas vid, huru de snaror lägga vilja, och säga: Ho kan se dem?

Sie sind kühn mit ihren bösen Anschlägen und sagen, wie sie Stricke legen wollen, und sprechen: Wer kann sie sehen?

6 De dikta skalkhet, och hållat hemliga; de äro illfundige, och hafva listig skalkastycke före.

Sie erdichten Schalkheit und halten's heimlich, sind verschlagen und haben geschwinde Ränke.

7 Men Gud skall hasteliga skjuta dem, så att dem skall svida efter.

Aber Gott wird sie plötzlich schießen, daß ihnen wehe tun wird.

8 Deras egen tunga skall fälla dem; så att dem bespotta skall hvar och en, som dem ser.

Ihre eigene Zunge wird sie fällen, daß ihrer spotten wird, wer sie siehet.

9 Och alla menniskor, som det se, skola frukta sig, och säga: Det hafver Gud gjort; och förmärka, att det är hans gerning.

Und alle Menschen, die es sehen, werden sagen: Das hat Gott getan, und merken, daß es sein Werk sei.

10 De rättfärdige skola fröjda sig af Herranom, och förtrösta uppå honom, och alla fromma hjertan skola deraf berömma sig.