Psaltaren 62
1 En Psalm Davids, för Jeduthun, till att föresjunga. Min själ väntar allenast i stillhet efter Gud, den mig hjelper.
In finem, Pro Idithun, Psalmus David. Nonne Deo subiecta erit anima mea? ab ipso enim salutare meum.
2 Ty han är min tröst, min hjelp, mitt beskärm; att intet ondt skall omstörta mig, ehuru stort det ock är.
Nam et ipse Deus meus, et salutaris meus: susceptor meus, non movebor amplius.
3 Huru länge gån I så alle enom efter; att I mågen dräpa honom, såsom en lutande vägg, och en remnad mur?
Quousque irruitis in hominem? interficitis universi vos: tamquam parieti inclinato et maceriæ depulsæ.
4 De tänka allenast, huru de måga förtrycka honom; vinnlägga sig om lögn, gifva god ord; men i hjertana banna de. (Sela)
Verumtamen pretium meum cogitaverunt repellere, cucurri in siti: ore suo benedicebant, et corde suo maledicebant.
5 Men min själ väntar allenast efter Gud; ty han är mitt hopp.
Verumtamen Deo subiecta esto anima mea: quoniam ab ipso patientia mea.
6 Han är min tröst, min hjelp, och mitt beskärm, att jag icke faller.
Quia ipse Deus meus, et salvator meus: adiutor meus, non emigrabo.
7 När Gudi är min salighet, min ära, mins starkhets klippa; mitt hopp är till Gud.
In Deo salutare meum, et gloria mea: Deus auxilii mei, et spes mea in Deo est.
8 Hoppens uppå honom alltid; I folk, utgjuter edor hjerta för honom. Gud är vårt hopp. (Sela)
Sperate in eo omnis congregatio populi, effundite coram illo corda vestra: Deus adiutor noster in æternum.
9 Men menniskorna äro dock ju intet; de myndige fela ock. De väga mindre än intet, så månge som de äro.
Verumtamen vani filii hominum, mendaces filii hominum in stateris: ut decipiant ipsi de vanitate in idipsum.
10 Förlåter eder icke uppå orätt och öfvervåld; håller eder icke till sådant, det intet värdt är. Faller eder rikedom till, så lägger icke hjertat deruppå.
Nolite sperare in iniquitate, et rapinas nolite concupiscere: divitiæ si affluant, nolite cor apponere.
11 Gud hafver ett ord talat; det hafver jag ofta hört, att Gud allena mägtig är.
Semel locutus est Deus, duo hæc audivi, quia potestas Dei est,
12 Och du, Herre, äst nådelig; och lönar hvarjom och enom såsom han förtjenar.
et tibi Domine misericordia: quia tu reddes unicuique iuxta opera sua.
