< Psaltaren 62 >

1 En Psalm Davids, för Jeduthun, till att föresjunga. Min själ väntar allenast i stillhet efter Gud, den mig hjelper.
Mon âme se repose en Dieu seul; c'est de lui que vient mon salut.
2 Ty han är min tröst, min hjelp, mitt beskärm; att intet ondt skall omstörta mig, ehuru stort det ock är.
Lui seul est mon rocher, ma délivrance, ma haute retraite; je ne serai pas beaucoup ébranlé.
3 Huru länge gån I så alle enom efter; att I mågen dräpa honom, såsom en lutande vägg, och en remnad mur?
Jusques à quand vous jetterez-vous sur un homme, pour le détruire tous ensemble, comme un mur qui penche, comme une clôture ébranlée?
4 De tänka allenast, huru de måga förtrycka honom; vinnlägga sig om lögn, gifva god ord; men i hjertana banna de. (Sela)
Ils ne font que consulter pour le faire tomber de son élévation; ils se plaisent au mensonge; de leur bouche ils bénissent, mais dans leur cœur ils maudissent. (Sélah)
5 Men min själ väntar allenast efter Gud; ty han är mitt hopp.
Mon âme, repose-toi sur Dieu seul, car mon attente est en lui.
6 Han är min tröst, min hjelp, och mitt beskärm, att jag icke faller.
Lui seul est mon rocher, ma délivrance et ma haute retraite; je ne serai point ébranlé.
7 När Gudi är min salighet, min ära, mins starkhets klippa; mitt hopp är till Gud.
En Dieu est mon salut et ma gloire; mon fort rocher, mon refuge est en Dieu.
8 Hoppens uppå honom alltid; I folk, utgjuter edor hjerta för honom. Gud är vårt hopp. (Sela)
Peuples, confiez-vous en lui en tout temps; répandez votre cœur devant lui; Dieu est notre retraite. (Sélah)
9 Men menniskorna äro dock ju intet; de myndige fela ock. De väga mindre än intet, så månge som de äro.
Les petits ne sont que néant; les grands ne sont que mensonge; placés dans la balance, ils seraient tous ensemble plus légers que le néant même.
10 Förlåter eder icke uppå orätt och öfvervåld; håller eder icke till sådant, det intet värdt är. Faller eder rikedom till, så lägger icke hjertat deruppå.
Ne vous confiez pas dans la violence, et ne soyez pas séduits par la rapine; si les richesses abondent, n'y mettez pas votre cœur.
11 Gud hafver ett ord talat; det hafver jag ofta hört, att Gud allena mägtig är.
Dieu a parlé une fois, et je l'ai entendu deux fois: c'est que la force appartient à Dieu.
12 Och du, Herre, äst nådelig; och lönar hvarjom och enom såsom han förtjenar.
A toi aussi, Seigneur, la miséricorde! Oui, tu rendras à chacun selon son œuvre.

< Psaltaren 62 >