Psaltaren 60

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.

For the end, for them that shall yet be changed; for an inscription by David for instruction, when he [had] burned Mesopotamia of Syria, and Syria Sobal, and Joab [had] returned and struck [in] the valley of salt twelve thousand. O God, you have rejected and destroyed us; you have been angry, yet have pitied us.

2 Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.

You have shaken the earth, and troubled it; heal its breaches, for it has been shaken.

3 Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.

You have shown your people hard things: you has made us drink the wine of astonishment.

4 Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)

You have given a token to them that fear you, that they might flee from the bow. (Pause)

5 På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.

That your beloved ones may be delivered; save with your right hand, and hear me.

6 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.

God has spoken in his holiness; I will rejoice, and divide Sicima, and measure out the valley of tents.

7 Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.

Galaad is mine, and Manasse is mine; and Ephraim is the strength of my head;

8 Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.

Judas is my king; Moab is the caldron of my hope; over Idumea will I stretch out my shoe; the Philistines have been subjected to me.

9 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?

Who will lead me into the fortified city? who will guide me as far a Idumea?

10 Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?

Will not you, O God, who have cast us off? and will not you, O God, go forth with our forces?

11 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.

Give us help from trouble: for vain is the deliverance of man.

12 Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.

In God will we do valiantly; and he shall bring to nothing them that harass us.