Psaltaren 60

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.

For the Leader; upon Shushan Eduth; Michtam of David, to teach; when he strove with Aram-naharaim and with Aram-zobah, and Joab returned, and smote of Edom in the Valley of Salt twelve thousand. O God, Thou hast cast us off, Thou hast broken us down; Thou hast been angry; O restore us.

2 Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.

Thou hast made the land to shake, Thou hast cleft it; heal the breaches thereof; for it tottereth.

3 Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.

Thou hast made Thy people to see hard things; Thou hast made us to drink the wine of staggering.

4 Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)

Thou hast given a banner to them that fear Thee, that it may be displayed because of the truth. (Selah)

5 På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.

That Thy beloved may be delivered, save with Thy right hand, and answer me.

6 Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.

God spoke in His holiness, that I would exult; that I would divide Shechem, and mete out the valley of Succoth.

7 Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.

Gilead is mine, and Manasseh is mine; Ephraim also is the defence of my head; Judah is my sceptre.

8 Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.

Moab is my washpot; upon Edom do I cast my shoe; Philistia, cry aloud because of me!

9 Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?

Who will bring me into the fortified city? Who will lead me unto Edom?

10 Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?

Hast not Thou, O God, cast us off? And Thou goest not forth, O God, with our hosts.

11 Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.

Give us help against the adversary; for vain is the help of man.

12 Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.

Through God we shall do valiantly; for He it is that will tread down our adversaries.