Psaltaren 58
1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, att han icke förgicks. Ären I då dumbar, att I icke tala viljen hvad rätt är; och döma hvad likt är, I menniskors barn?
In finem, ne disperdas. David in tituli inscriptionem. [Si vere utique justitiam loquimini, recta judicate, filii hominum.
2 Ja, af blotta ondsko gören I orätt i landena; och följen efter med edra händer, och gören öfvervåld.
Etenim in corde iniquitates operamini; in terra injustitias manus vestræ concinnant.
3 De ogudaktige äro afvoge af moderlifvet; de ljugare fara ville allt ifrå moderlifvet.
Alienati sunt peccatores a vulva; erraverunt ab utero: locuti sunt falsa.
4 De rasa såsom en orm rasar; såsom en döf huggorm, den sitt öra tillstoppar;
Furor illis secundum similitudinem serpentis, sicut aspidis surdæ et obturantis aures suas,
5 Att han icke skall höra kjusarens röst; besvärjarens, den väl besvärja kan.
quæ non exaudiet vocem incantantium, et venefici incantantis sapienter.
6 Gud, sönderbryt deras tänder i deras mun. Sönderslå, Herre, oxlatänderna af de unga lejon.
Deus conteret dentes eorum in ore ipsorum; molas leonum confringet Dominus.
7 De skola förgås såsom vatten, det bortflyter. De skjuta med sina pilar, men de gå sönder.
Ad nihilum devenient tamquam aqua decurrens; intendit arcum suum donec infirmentur.
8 De förgås, såsom en snigel försmäktas; såsom ene qvinnos otidig börd, se de intet solena.
Sicut cera quæ fluit auferentur; supercecidit ignis, et non viderunt solem.
9 Förr än edor törne på buskanom mogne varda, skall vreden i växtenom bortrycka dem.
Priusquam intelligerent spinæ vestræ rhamnum, sicut viventes sic in ira absorbet eos.
10 Den rättfärdige skall glädja sig, när han en sådana hämnd ser; och skall två sina fötter uti dens ogudaktigas blod;
Lætabitur justus cum viderit vindictam; manus suas lavabit in sanguine peccatoris.
11 Att man skall säga: Den rättfärdige måste det ju njuta; Gud är ju ännu domare på jordene.
Et dicet homo: Si utique est fructus justo, utique est Deus judicans eos in terra.]
