Psaltaren 56

1 Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.

For the end, concerning the people that were removed from the sanctuary, by David for a memorial, when the Philistines caught him in Geth. Have mercy upon me, O God; for man has trodden me down; all the day long he warring has afflicted me.

2 Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.

Mine enemies have trodden me down all the day from the dawning of the day; for there are many warring against me.

3 När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.

They shall be afraid, but I will trust in you.

4 Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?

In God I will praise my words; all the day have I hoped in God; I will not fear what flesh shall do to me.

5 Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.

All the day long they have abominated my words; all their devices [are] against me for evil.

6 De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.

They will dwell near and hide [themselves]; they will watch my steps, accordingly as I have waited patiently in my soul.

7 Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet ( säga de ). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.

You will on no account save them; you will bring down the people in wrath.

8 Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.

O God, I have declared my life to you; you has set my tears before you, even according to your promise.

9 Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.

Mine enemies shall be turned back, in the day wherein I shall call upon you; behold, I know that you are my God.

10 Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.

In God, will I praise [his] word; in the Lord will I praise [his] saying.

11 Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?

I have hoped in God; I will not be afraid of what man shall do to me.

12 Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill.

The vows of your praise, O God, which I will pay, are upon me.

13 Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.

For you have delivered my soul from death, and my feet from sliding, that I should be well-pleasing before God in the land of the living.