Psaltaren 55

1 En undervisning Davids, till att föresjunga på strängaspel. Gud, hör mina bön, och fördölj dig icke för mitt bedjande.

O Dieu, prête l'oreille à ma prière, et ne te cache pas loin de ma supplication!

2 Akta uppå mig, och hör mig, huru jämmerliga jag klagar och gråter;

Écoute-moi et réponds-moi; je m'agite dans ma plainte, et je gémis,

3 Att fienden så ropar, och den ogudaktige tränger; ty de vilja komma mig på skada, och äro mig svårliga vrede.

A la voix de l'ennemi, devant l'oppression du méchant; car ils font tomber sur moi le malheur, et me poursuivent avec furie.

4 Mitt hjerta ängslas i mitt lif, och dödsens fruktan är fallen uppå mig.

Mon cœur frémit au-dedans de moi, et des frayeurs mortelles sont tombées sur moi.

5 Fruktan och bäfvande är mig uppåkommet, och grufvelse hafver öfverfallit mig.

La crainte et le tremblement viennent sur moi; l'effroi m'enveloppe.

6 Jag sade: O! hade jag vingar såsom dufvor, att jag måtte flyga, och någorstäds blifva;

Et j'ai dit: Oh! qui me donnera les ailes de la colombe? Je m'envolerais, et j'irais me poser ailleurs.

7 Si, så ville jag draga mig långt bort, och blifva i öknene. (Sela)

Voilà, je m'enfuirais bien loin, je me tiendrais au désert. (Sélah)

8 Jag ville skynda mig, att jag måtte undkomma för storm och oväder.

Je me hâterais de m'échapper, loin du vent violent, loin de la tempête.

9 Gör, Herre, deras tungor oens, och låt dem förgås; ty jag ser orätt och trätor i stadenom.

Anéantis-les, Seigneur; confonds leurs langues; car je ne vois que violence et querelles dans la ville.

10 Sådant går dag och natt allt omkring, innan hans murar; möda och arbete är derinne.

Elles en font le tour, jour et nuit, sur ses murailles; la ruine et le tourment sont au milieu d'elle.

11 Orätten regerar derinne; lögn och bedrägeri vänder intet igen uppå hans gator.

La malice est au milieu d'elle; l'oppression et la fraude ne s'éloignent point de ses places.

12 Om min fiende skämde mig, ville jag det lida; och om min hatare trugade mig, ville jag gömma mig bort för honom.

Car ce n'est pas un ennemi qui m'outrage, je pourrais le supporter; mon adversaire n'est pas celui qui me haïssait, je me cacherais loin de lui.

13 Men du äst min stallbroder, min skaffare, och min kände vän.

Mais c'est toi, un homme traité comme mon égal, mon compagnon et mon ami!

14 Vi, som vänliga omginges inbördes med hvarannan, vi vandrade i Guds hus tillhopa.

Nous prenions plaisir à nous entretenir ensemble, nous allions à la maison de Dieu avec la foule.

15 Döden öfverfalle dem, och fare sig lefvande uti helvetet; ty all skalkhet är uti deras hop. (Sheol h7585)

Que la mort les surprenne! Qu'ils descendent vivants au Sépulcre! Car la malice est dans leurs demeures, dans leurs cœurs. (Sheol h7585)

16 Men jag vill ropa till Gud, och Herren skall hjelpa mig.

Mais moi, je crierai à Dieu, et l'Éternel me sauvera.

17 Om afton, morgon och middag vill jag klaga och gråta; så skall han höra mina röst.

Le soir, et le matin, et à midi, je crierai et je gémirai, et il entendra ma voix.

18 Han förlöser mina själ ifrå dem som vilja till verka med mig, och skaffar henne ro; ty de äro många emot mig.

Il mettra mon âme en paix, la délivrant de la guerre qu'on lui fait, car j'ai affaire à beaucoup de gens.

19 Gud skall hörat, och späka dem, den alltid blifver. (Sela) Ty de vända sig icke, och frukta Gud intet;

Dieu l'entendra, et il les humiliera, lui qui règne de tout temps (Sélah) parce qu'il n'y a point en eux de changement, et qu'ils ne craignent point Dieu.

20 Ty de lägga sina händer uppå hans fridsamma, och ohelga hans förbund.

Chacun jette la main sur ceux qui vivaient en paix avec lui; il viole son alliance.

21 Deras mun är halare än smör, och hafva dock örlig i sinnet; deras ord äro lenare än olja, och äro dock bar svärd.

Les paroles de sa bouche sont plus douces que le beurre, mais la guerre est dans son cœur; ses paroles sont plus onctueuses que l'huile, mais ce sont des épées nues.

22 Kasta dina omsorg uppå Herran, han skall försörja dig; och skall icke låta den rättfärdiga i oro blifva till evig tid.

Décharge-toi de ton fardeau sur l'Éternel, et il te soutiendra; il ne permettra jamais que le juste soit ébranlé.

23 Men Gud, du skall nederstörta dem uti den djupa kulona; de blodgiruge och falske skola icke komma till sin halfva ålder; men jag hoppas uppå dig.

Toi, ô Dieu, tu les précipiteras au fond de la fosse; les hommes de sang et de fraude n'atteindront pas la moitié de leurs jours; mais moi, je me confie en toi.