Psaltaren 45

1 En brudvisa och undervisning, Korah barnas, om rosena, till att föresjunga. Mitt hjerta diktar en skön viso, jag vill sjunga om en Konung; min tunga är en god skrifvares penne.

Teèe iz srca mojega rijeè dobra; rekoh: djelo je moje za cara; jezik je moj trska hitroga pisara.

2 Du äst den dägeligaste ibland menniskors barn. Täckelige äro dine läppar; derföre välsignar dig Gud evinnerliga.

Ti si najljepši izmeðu sinova ljudskih, blagodat teèe iz usta tvojih, jer te je blagoslovio Bog dovijeka.

3 Bind ditt svärd vid din sido, du hjelte; och pryd dig härliga.

Pripaši, junaèe, uz bedru svoju maè svoj, èast svoju i krasotu svoju.

4 Lyckosamliga gånge dig i dinom skrud; drag fram för sanningenes skull, och till att behålla de elända vid rätt; så skall din högra hand bevisa under.

I tako okiæen pohitaj, sjedi na kola za istinu i krotku pravdu, i desnica æe tvoja pokazati èudesa.

5 Skarp äro din skott; så att folken för dig skola nederfalla, midt ibland Konungens fiendar.

Oštre su strijele tvoje; narodi æe pasti pod vlast tvoju; prostrijeliæe srca neprijatelja carevijeh.

6 Gud, din stol blifver alltid och i evighet; dins rikes spira är en rättvis spira.

Prijesto je tvoj, Bože, vjeèan i nepokolebljiv; skiptar je carstva tvojega skiptar pravice.

7 Du älskar rättfärdigheten, och hatar ogudaktigt väsende; derföre hafver Gud, din Gud, smort dig med glädjenes oljo, mer än dina medbröder.

Ljubiš pravdu i mrziš na bezakonje; toga radi pomaza te, Bože, Bog tvoj uljem radosti više nego drugove tvoje.

8 Dina kläder äro klart myrrham, aloe och kezia; när du i dine sköna härlighet utu de elphenbenspalats utgår.

Sve haljine tvoje mirišu smirnom, alojem i kasijom. Koji žive u dvorima od Minijske slonove kosti, oni te vesele.

9 Uti dinom skrud gå Konungadöttrar. Bruden står på dine högra hand, uti klart kosteligit guld.

Carske kæeri dvore te; s desne ti strane stoji carica u Ofirskom zlatu.

10 Hör dotter, se uppå, och böj dina öron; förgät ditt folk, och dins faders hus;

Èuj, kæeri, pogledaj i obrati k meni uho svoje, zaboravi narod svoj i dom oca svojega.

11 Så skall Konungen få lust till dina dägelighet; ty han är din Herre, och du skall tillbedja honom.

I caru æe omiljeti ljepota tvoja; jer je on Gospod tvoj, i njemu se pokloni.

12 Dottren Tyrus skall vara der med skänker; de rike i folkena skola bedja inför dig.

Kæi Tirova doæi æe s darovima, najbogatiji u narodu tebe æe moliti.

13 Konungens dotter är ganska härlig invärtes; hon är klädd i gyldene stycke.

Sva je ukrašena kæi careva iznutra, haljina joj je zlatom iskiæena.

14 Man förer henne uti stickad kläder in till Konungen; och hennes leksystrar, jungfrurna, som efter henne gå, förer man till dig.

U vezenoj haljini vode je k caru; za njom vode k tebi djevojke, druge njezine.

15 Man förer dem med glädje och gamman, och de gå in i Konungens palats.

Vode ih veselo i radosno, ulaze u dvor carev.

16 Uti dina fäders stad skall du söner få; dem skall du sätta till Förstar i hela verldene.

Mjesto otaca tvojih biæe sinovi tvoji, postaviæeš ih knezovima po svoj zemlji.

17 Jag skall tänka uppå ditt Namn, barn efter barn; derföre skola folken tacka dig alltid och i evighet.

Uèiniæu da se ne zaboravlja ime tvoje od koljena na koljeno; po tom æe te slaviti narodi vavijek vijeka.