Psaltaren 44

1 En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.

[Psalm lun Tulik natul Korah] O God, kut tuh lohng ke insresr sifacna Ma mwet matu lasr elos fahk nu sesr Ke orekma yohk su kom oru nu selos in pacl lalos Ke pacl loeloes somla:

2 Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.

Ke kom sifacna lusla mwet koluk liki facl selos Ac oakiya mwet lom in acn selos; Ac ke kom kai pac mutunfacl saya Ac oru tuh mutunfacl lom in kapkapak.

3 Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.

Mwet lom elos tia sruokya acn inge ke cutlass natulos, Elos tia kutangla ke ku lalos sifacna, A ke ku lulap lom, Ac ke kom welulos. Ma inge akkalemye lah kom lungse elos.

4 Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.

Kom tokosra luk ac God luk; Kom sang kutangla nu sin mwet lom,

5 Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.

Ac ke ku lom kut kutangla mwet lokoalok lasr.

6 Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;

Nga tia lulalfongi ke mwe pisr nutik Ku ke cutlass nutik in moliyula.

7 Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.

A kom pa molikutla liki mwet lokoalok lasr Ac kutangulosla su srungakut.

8 Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)

Kut ac fah kaksakin kom pacl e nukewa Ac sot kulo nu sum nwe tok ma pahtpat.

9 Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?

Tuh pa inge kom siskutla ac lela tuh in kutangyukla kut; Kom tia sifil wi mwet mweun lasr fahsr nu ke mweun.

10 Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.

Kom tuh oru kut kaingkin mwet lokoalok lasr, Na elos eisla ma lasr tuh in ma lalos.

11 Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.

Ac kom lela tuh in anwuki kut oana sheep; Kom akfahsryekutelik in facl sin mwetsac.

12 Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.

Kom kukakunla mwet lom ke moul na srik Oana elos in ma na pilasr.

13 Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.

Ke mwet tulan lasr liye ma kom oru nu sesr inge, Elos aksruksrukye kut ac isrun kut.

14 Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.

Kom orekut in mwe tafunkas inmasrlon mutanfahl uh; Ac mwet uh usruk sifalos kacsr in aksruksrukye kut.

15 Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;

Akpusiselyeyuk nga pacl nukewa; Ac arulana yohk mwekin luk

16 Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.

Ke nga lohng pusren aksruksruk ac kas in akkoluk Lun mwet lokoalok luk, su srungayu.

17 Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.

Ma inge nukewa sikyak nu sesr Kut finne tiana mulkinkomla Ku kunausla wulela su kom oakiya inmasrlosr ac kom.

18 Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;

Kut tiana pilesrekomla; Kut tiana seakos ma sap lom.

19 Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.

Ne ouinge kom filikuti inmasrlon kosro lemnak; Ac kom siskutla in nien lohsr matoltol.

20 Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;

Kut funu tui ac tila alu nu sin God lasr A kut alu nu sin god saya,

21 Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.

Kom lukun konauk tari, Mweyen kom etu na pwaye nunak lukma lasr.

22 Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.

Tuh ke sripom, kutu sesr anwuki len nukewa; Orek kut oana sheep su kokola nu ke misa.

23 Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.

O Leum, ngutalik! Efu kom ku motul? Tukakek! Nikmet siskutla nwe tok!

24 Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?

Efu kom ku wikla liki kut? Nikmet mulkunla keok ac ongoiya lasr!

25 Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.

Kut itungyuki nu fin fohk uh; Kut kutangyukla oan infohk uh.

26 Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.

Fahsru ac kasrekut! Molikutla ke lungse kawil lom!