< Psaltaren 44 >

1 En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
Eine Unterweisung der Kinder Korah, vorzusingen, Gott, wir haben mit unsern Ohren gehöret, unsere Väter haben uns erzählet, was du getan hast zu ihren Zeiten vor alters.
2 Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
Du hast mit deiner Hand die Heiden vertrieben, aber sie hast du eingesetzt; du hast die Völker verderbet, aber sie hast du ausgebreitet.
3 Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
Denn sie haben das Land nicht eingenommen durch ihr Schwert, und ihr Arm half ihnen nicht, sondern deine Rechte, dein Arm und das Licht deines Angesichts; denn du hattest Wohlgefallen an ihnen.
4 Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
Gott, du bist derselbe mein König, der du Jakob Hilfe verheißest.
5 Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
Durch dich wollen wir unsere Feinde zerstoßen; in deinem Namen wollen wir untertreten, die sich wider uns setzen.
6 Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
Denn ich verlasse mich nicht auf meinen Bogen, und mein Schwert kann mir nicht helfen,
7 Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
sondern du hilfst uns von unsern Feinden und machest zuschanden, die uns hassen.
8 Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
Wir wollen täglich rühmen von Gott und deinem Namen danken ewiglich. (Sela)
9 Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
Warum verstößest du uns denn nun und lässest uns zuschanden werden und zeuchst nicht aus unter unserm Heer?
10 Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
Du lässest uns fliehen vor unserm Feinde, daß uns berauben, die uns hassen.
11 Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
Du lässest uns auffressen wie Schafe und zerstreuest uns unter die Heiden.
12 Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
Du verkaufest dein Volk umsonst und nimmst nichts drum.
13 Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
Du machst uns zur Schmach unsern Nachbarn, zum Spott und Hohn denen, die um uns her sind.
14 Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
Du machst uns zum Beispiel unter den Heiden, und daß die Völker das Haupt über uns schütteln.
15 Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
Täglich ist meine Schmach vor mir, und mein Antlitz ist voller Schande,
16 Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
daß ich die Schänder und Lästerer hören und die Feinde und Rachgierigen sehen muß.
17 Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
Dies alles ist über uns kommen, und haben doch dein nicht vergessen, noch untreulich in deinem Bunde gehandelt;
18 Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
unser Herz ist nicht abgefallen, noch unser Gang gewichen von deinem Wege,
19 Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
daß du uns so zerschlägest unter den Drachen und bedeckest uns mit Finsternis.
20 Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
Wenn wir des Namens unsers Gottes vergessen hätten und unsere Hände aufgehoben zum fremden Gott,
21 Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
das möchte Gott wohl finden; nun kennet er ja unsers Herzens Grund.
22 Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
Denn wir werden ja um deinetwillen täglich erwürget und sind geachtet wie Schlachtschafe.
23 Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
Erwecke dich, HERR, warum schläfst du? Wache auf und verstoße uns nicht so gar!
24 Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
Warum verbirgest du dein Antlitz, vergissest unsers Elends und Dranges?
25 Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
Denn unsere Seele ist gebeuget zur Erde; unser Bauch klebet am Erdboden.
26 Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.

< Psaltaren 44 >