Psaltaren 41

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Säll är den, som låter sig vårda; om den fattiga; honom skall Herren hjelpa i den onda tiden.

For the end, a Psalm of David. Blessed [is the man] who thinks, on the poor and needy: the Lord shall deliver him in an evil day.

2 Herren skall bevara honom, och hålla honom i lifve, och låta honom gå väl på jordene, och icke gifva honom uti hans fiendars vilja.

May the Lord preserve him and keep him alive, and bless him on the earth, and not deliver him into the hands of his enemy.

3 Herren skall vederqvicka honom på hans sotesäng; du hjelper honom ifrån alla hans krankhet.

May the Lord help him upon the bed of his pain; you have made all his bed in his sickness.

4 Jag sade: Herre, var mig nådelig; hela mina själ, ty jag hafver syndat emot dig.

I said, O Lord, have mercy upon me; heal my soul; for I have sinned against you.

5 Mine ovänner talade ondt emot mig: När kan han dö, och hans namn förgås?

Mine enemies have spoken evil against me, [saying], When shall he die, and his name perish?

6 De komma till att skåda, och menat dock intet af hjertat; utan söka något, det de lasta måga, gå bort och förat ut.

And if he came to see [me], his heart spoke vainly; he gathered iniquity to himself; he went forth and spoke in like manner.

7 Alle de som mig hata, tassla tillhopa emot mig, och tänka ondt öfver mig.

All my enemies whispered against me; against me they devised my hurt.

8 De hafva beslutit ett skalkastycke öfver mig: När han ligger, skall han intet uppstå igen.

They denounced a wicked word against me, [saying], Now that he lies, shall he not rise up again?

9 Och min vän, den jag mig betrodde, den mitt bröd åt, trampade mig under fötterna.

For even the man of my peace, in whom I trusted, who ate my bread, lifted up [his] heel against me.

10 Men du, Herre, var mig nådelig, och hjelp mig upp, så vill jag vedergälla dem.

But you, O Lord, have compassion upon me, and raise me up, and I shall requite them.

11 Derpå märker jag, att du ett behag till mig hafver, att min fiende icke skall glädja sig öfver mig.

By this I know that you have delighted in me, because mine enemy shall not rejoice over me.

12 Men mig uppehåller du för mina fromhets skull, och ställer mig inför ditt ansigte evinnerliga.

But you did help me because of [mine] innocence, and have established me before you for ever.

13 Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån nu, allt intill evighet. Amen, Amen.

Blessed [be] the Lord God of Israel from everlasting, and to everlasting. So be it, so be it.