< Psaltaren 38 >

1 En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
Éternel, ne me châtie pas dans ta colère, et ne me punis pas dans ton courroux!
2 Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
Car tes flèches sont entrées en moi, et ta main s'est appesantie sur moi.
3 Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
Il n'y a rien d'entier dans ma chair, à cause de ton courroux, ni aucun repos dans mes os, à cause de mon péché.
4 Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
Car mes iniquités vont par-dessus ma tête; elles sont comme un lourd fardeau, trop pesant pour moi.
5 Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
Mes plaies sont fétides, et elles coulent, à cause de ma folie.
6 Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
Je suis courbé, affaissé au dernier point; je marche en deuil tout le jour.
7 Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
Car mes reins sont pleins d'inflammation; il n'y a rien d'entier dans ma chair.
8 Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
Je suis affaibli et tout brisé; je rugis dans l'agitation de mon cœur.
9 Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
Seigneur, tout mon désir est devant toi, et mon gémissement ne t'est point caché.
10 Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
Mon cœur palpite, ma force m'abandonne; et la lumière de mes yeux même, je ne l'ai plus.
11 Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
Devant le coup qui me frappe, mes amis, mes compagnons s'arrêtent, et mes proches se tiennent loin.
12 Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
Ceux qui en veulent à ma vie me tendent des pièges; ceux qui cherchent mon mal parlent de ruine, et chaque jour ils méditent des tromperies.
13 Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
Mais moi, comme un sourd, je n'entends point; je suis comme un muet qui n'ouvre point la bouche.
14 Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
Oui, je suis comme un homme qui n'entend point, et qui n'a point de réplique en sa bouche.
15 Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
Car c'est à toi, Éternel, que je m'attends; tu répondras, Seigneur, mon Dieu!
16 Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
Car j'ai dit: Qu'ils ne se réjouissent pas à mon sujet! Quand mon pied glisse, ils s'élèvent contre moi.
17 Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
Et je suis prêt à tomber, et ma douleur est toujours devant moi.
18 Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
Car je déclare mon iniquité; je suis dans la crainte à cause de mon péché.
19 Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
Cependant mes ennemis sont vivants et forts, et ceux qui me haïssent sans cause sont nombreux.
20 Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
Et, me rendant le mal pour le bien, ils se font mes adversaires parce que je m'attache au bien.
21 Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
Ne m'abandonne point, ô Éternel! Mon Dieu, ne t'éloigne point de moi!
22 Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
Hâte-toi, viens à mon aide, Seigneur, qui es ma délivrance!

< Psaltaren 38 >