Psaltaren 35

1 En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.

A Psalm of David. Strive, O LORD, with them that strive with me; fight against them that fight against me.

2 Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.

Take hold of shield and buckler, and rise up to my help.

3 Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.

Draw out also the spear, and the battle-axe, against them that pursue me; say unto my soul: 'I am Thy salvation.'

4 Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;

Let them be ashamed and brought to confusion that seek after my soul; let them be turned back and be abashed that devise my hurt.

5 Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.

Let them be as chaff before the wind, the angel of the LORD thrusting them.

6 Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.

Let their way be dark and slippery, the angel of the LORD pursuing them.

7 Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.

For without cause have they hid for me the pit, even their net, without cause have they digged for my soul.

8 Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.

Let destruction come upon him unawares; and let his net that he hath hid catch himself; with destruction let him fall therein.

9 Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.

And my soul shall be joyful in the LORD; it shall rejoice in His salvation.

10 All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.

All my bones shall say: 'LORD, who is like unto Thee, who deliverest the poor from him that is too strong for him, yea, the poor and the needy from him that spoileth him?'

11 Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.

Unrighteous witnesses rise up; they ask me of things that I know not.

12 De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.

They repay me evil for good; bereavement is come to my soul.

13 Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.

But as for me, when they were sick, my clothing was sackcloth, I afflicted my soul with fasting; and my prayer, may it return into mine own bosom.

14 Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.

I went about as though it had been my friend or my brother; I bowed down mournful, as one that mourneth for his mother.

15 Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.

But when I halt they rejoice, and gather themselves together; the abjects gather themselves together against me, and those whom I know not; they tear me, and cease not;

16 Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.

With the profanest mockeries of backbiting they gnash at me with their teeth.

17 Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.

Lord, how long wilt Thou look on? Rescue my soul from their destructions, mine only one from the lions.

18 Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.

I will give Thee thanks in the great congregation; I will praise Thee among a numerous people.

19 Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.

Let not them that are wrongfully mine enemies rejoice over me; neither let them wink with the eye that hate me without a cause.

20 Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;

For they speak not peace; but they devise deceitful matters against them that are quiet in the land.

21 Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.

Yea, they open their mouth wide against me; they say: 'Aha, aha, our eye hath seen it.'

22 Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.

Thou hast seen, O LORD; keep not silence; O Lord, be not far from me.

23 Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.

Rouse Thee, and awake to my judgment, even unto my cause, my God and my Lord.

24 Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.

Judge me, O LORD my God, according to Thy righteousness; and let them not rejoice over me.

25 Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.

Let them not say in their heart: 'Aha, we have our desire'; let them not say: 'We have swallowed him up.'

26 Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.

Let them be ashamed and abashed together that rejoice at my hurt; let them be clothed with shame and confusion that magnify themselves against me.

27 Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.

Let them shout for joy, and be glad, that delight in my righteousness; yea, let them say continually: 'Magnified be the LORD, who delighteth in the peace of His servant.'

28 Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.

And my tongue shall speak of Thy righteousness, and of Thy praise all the day.