Psaltaren 3
1 En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
Cantique de David, quand il fuyait devant Absalon, son fils. O Éternel, que mes ennemis sont nombreux! en nombre ils se lèvent contre moi!
2 Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
Leur foule dit de moi: « Il n'est par-devers Dieu point de salut pour lui. (Pause)
3 Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
Mais tu es, ô Éternel, le bouclier qui me couvre, tu es ma gloire, c'est toi qui tiens ma tête levée.
4 Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
De ma voix j'invoque l'Éternel, et Il me répond de sa montagne sainte. (Pause)
5 Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
Je me couche, et je m'endors; je m'éveille, car l'Éternel est mon soutien.
6 Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
Je suis sans peur devant des milliers d'hommes contre moi campés de toute part.
7 Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
Sus! Éternel! sauve-moi, mon Dieu! car tu romps la mâchoire à tous mes ennemis, et tu brises les dents des impies.
8 När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)
Le salut vient de l'Éternel! Que ta bénédiction soit sur ton peuple! (Pause)
