Psaltaren 25

1 En Psalm Davids. Efter dig, Herre, längtar jag.

In finem. Psalmus David. [Ad te, Domine, levavi animam meam:

2 Min Gud, Jag hoppas uppå dig; låt mig icke komma på skam, att mine ovänner icke skola glädja sig öfver mig.

Deus meus, in te confido; non erubescam.

3 Ty ingen kommer på skam, den dig förbidar; men de löse föraktare komma på skam.

Neque irrideant me inimici mei: etenim universi qui sustinent te, non confundentur.

4 Herre, visa mig dina vägar, och lär mig dina stigar.

Confundantur omnes iniqua agentes supervacue. Vias tuas, Domine, demonstra mihi, et semitas tuas edoce me.

5 Led mig i dine sanning, och lär mig; ty du äst den Gud, som mig hjelper; dagliga förbidar jag dig.

Dirige me in veritate tua, et doce me, quia tu es Deus salvator meus, et te sustinui tota die.

6 Tänk Herre, på dina barmhertighet, och uppå dina godhet, den af verldenes begynnelse varit hafver.

Reminiscere miserationum tuarum, Domine, et misericordiarum tuarum quæ a sæculo sunt.

7 Tänk icke uppå mins ungdoms synder, och min öfverträdelse; men tänk uppå mig, efter dina barmhertighet, för dina godhets skull, Herre.

Delicta juventutis meæ, et ignorantias meas, ne memineris. Secundum misericordiam tuam memento mei tu, propter bonitatem tuam, Domine.

8 Herren är god och from; derföre undervisar han syndarena på vägenom.

Dulcis et rectus Dominus; propter hoc legem dabit delinquentibus in via.

9 Han leder de elända rätt, och lärer de elända sin väg.

Diriget mansuetos in judicio; docebit mites vias suas.

10 Alle Herrans vägar äro godhet och sanning, dem som hans förbund och vittnesbörd hålla.

Universæ viæ Domini, misericordia et veritas, requirentibus testamentum ejus et testimonia ejus.

11 För ditt Namns skull, Herre, var mine missgerning nådelig, den stor är.

Propter nomen tuum, Domine, propitiaberis peccato meo; multum est enim.

12 Hvilken är den der fruktar Herran, han skall lära honom den bästa vägen.

Quis est homo qui timet Dominum? legem statuit ei in via quam elegit.

13 Hans själ skall bo i det goda, och hans säd skall besitta landet.

Anima ejus in bonis demorabitur, et semen ejus hæreditabit terram.

14 Herrans hemlighet är ibland dem som frukta honom; och sitt förbund låter han dem få veta.

Firmamentum est Dominus timentibus eum; et testamentum ipsius ut manifestetur illis.

15 Mine ögon se alltid till Herran; ty han skall taga min fot utu nätet.

Oculi mei semper ad Dominum, quoniam ipse evellet de laqueo pedes meos.

16 Vänd dig till mig, och var mig nådelig; ty jag är ensam och elände.

Respice in me, et miserere mei, quia unicus et pauper sum ego.

17 Mins hjertans ångest är stor; för mig utu mine nöd.

Tribulationes cordis mei multiplicatæ sunt: de necessitatibus meis erue me.

18 Se uppå min jämmer och eländhet, och förlåt mig alla mina synder.

Vide humilitatem meam et laborem meum, et dimitte universa delicta mea.

19 Se deruppå, att mine fiender så månge äro, och hata mig med orätt.

Respice inimicos meos, quoniam multiplicati sunt, et odio iniquo oderunt me.

20 Bevara min själ, och fräls mig; låt mig icke komma på skam, ty jag förtröstar uppå dig.

Custodi animam meam, et erue me: non erubescam, quoniam speravi in te.

21 Fromhet och rätthet, bevare mig; ty jag förbidar dig.

Innocentes et recti adhæserunt mihi, quia sustinui te.

22 Gud löse Israel utaf allo sine nöd.

Libera, Deus, Israël ex omnibus tribulationibus suis.]