Psaltaren 22
1 En Psalm Davids, till att föresjunga, om hindena som bittida jagad varder. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig? Jag ryter; men min hjelp är fjerran.
For the leader; set to “Deer of the Dawn”. A psalm of David. My God, my God, why have you left me, my rescue so far from the words of my roaring?
2 Min Gud, om dagen ropar jag, så svarar du intet; och om nattena tiger jag ock intet.
I cry in the day, you do not answer, I cry in the night but find no rest.
3 Men du äst helig, du som bor ibland Israels lof.
You are the Holy One, throned on the praises of Israel.
4 Våre fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
In you our ancestors trusted, they trusted and you delivered them.
5 Till dig ropade de, och vordo hulpne; de hoppades på dig, och vordo icke till skam.
They cried to you, and found safety, in you did they trust and were not put to shame.
6 Men jag är en matk, och icke menniska; menniskors gabberi, och folks föraktelse.
But I am a worm, not a person; insulted by others, despised by the people.
7 Alle de som mig se, bespotta mig, gapa upp med munnen, och rista hufvudet:
All who see me mock me, with mouths wide open and wagging heads:
8 Han klage det Herranom; han hjelpe honom ut, och undsätte honom, om han hafver lust till honom.
‘He relies on the Lord; let him save him. Let him rescue the one he holds dear!’
9 Ty du hafver dragit mig utu mitt moderlif; och vast min tröst, då jag än vid mine moders bröst låg.
But you drew me from the womb, laid me safely on my mother’s breasts.
10 På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.
On your care was I cast from my very birth, you are my God from my mother’s womb.
11 Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.
Be not far from me, for trouble is nigh, and there is none to help.
12 Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.
I am circled by many bulls, beset by the mighty of Bashan,
13 De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.
who face me with gaping jaws, like ravening roaring lions.
14 Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.
Poured out am I like water, and all my bones are loosened. My heart is become like wax, melted within me.
15 Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.
My palate is dry as a sherd, my tongue sticks to my jaws; in the dust of death you lay me.
16 Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.
For dogs are round about me, a band of knaves encircles me, gnawing my hands and my feet.
17 Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.
I can count my bones, every one. As for them, they feast their eyes on me.
18 De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.
They divide my garments among them, and over my raiment cast lots.
19 Men du, Herre, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.
But you, O Lord, be not far, O my strength, hasten to help me.
20 Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.
Deliver my life from the sword my life from the power of the dogs.
21 Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.
Save me from the jaws of the lion, from the horns of the wild oxen help me.
22 Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.
I will tell of your fame to my kindred, and in the assembly will praise you.
23 Lofver Herran, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.
Praise the Lord, you who fear him. All Jacob’s seed, give him glory. All Israel’s seed, stand in awe of him.
24 Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.
For he has not despised nor abhorred the sorrow of the sorrowful. He hid not his face from me, but he listened to my cry for help.
25 Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.
Of you is my praise in the great congregation; my vows I will pay before those who fear him.
26 De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter Herran fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.
The afflicted will eat to their heart’s desire, and those who seek after the Lord will praise him. Lift up your hearts forever.
27 Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till Herran; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.
All will call it to mind, to the ends of the earth, and turn to the Lord; and all tribes of the nations will bow down before you.
28 Herren hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.
For the kingdom belongs to the Lord: he is the Lord of the nations.
29 Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.
To him will bow down all who sleep in the earth, and before him bend all who go down to the dust, and those who could not preserve their lives.
30 Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.
My descendants will tell of the Lord to the next generation;
31 De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.
they will declare his righteousness to people yet to be born: He has done it.
