Psaltaren 147

1 Lofver Herran; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.

Alleluya. Herie ye the Lord, for the salm is good; heriyng be myrie, and fair to oure God.

2 Herren bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.

The Lord schal bilde Jerusalem; and schal gadere togidere the scateryngis of Israel.

3 Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.

Which Lord makith hool men contrit in herte; and byndith togidere the sorewes of hem.

4 Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.

Which noumbrith the multitude of sterris; and clepith names to alle tho.

5 Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.

Oure Lord is greet, and his vertu is greet; and of his wisdom is no noumbre.

6 Herren upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.

The Lord takith vp mylde men; forsothe he makith low synneris `til to the erthe.

7 Sjunger till skiftes Herranom med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;

Bifore synge ye to the Lord in knoulechyng; seye ye salm to oure God in an harpe.

8 Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;

Which hilith heuene with cloudis; and makith redi reyn to the erthe. Which bryngith forth hei in hillis; and eerbe to the seruice of men.

9 Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.

Which yyueth mete to her werk beestis; and to the briddys of crowis clepinge hym.

10 Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.

He schal not haue wille in the strengthe of an hors; nether it schal be wel plesaunt to hym in the leggis of a man.

11 Herren hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.

It is wel plesaunt to the Lord on men that dreden hym; and in hem that hopen on his mercy.

12 Prisa, Jerusalem, Herran; lofva, Zion, din Gud.

Jerusalem, herie thou the Lord; Syon, herie thou thi God.

13 Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.

For he hath coumfortid the lockis of thi yatis; he hath blessid thi sones in thee.

14 Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.

Which hath set thi coostis pees; and fillith thee with the fatnesse of wheete.

15 Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.

Which sendith out his speche to the erthe; his word renneth swiftli.

16 Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.

Which yyueth snow as wolle; spredith abrood a cloude as aische.

17 Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?

He sendith his cristal as mussels; who schal suffre bifore the face of his cooldnesse?

18 Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.

He schal sende out his word, and schal melte tho; his spirit schal blowe, and watris schulen flowe.

19 Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.

Which tellith his word to Jacob; and hise riytfulnessis and domes to Israel.

20 Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.

He dide not so to ech nacioun; and he schewide not hise domes to hem.