Psaltaren 139

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.

[Psalm lal David] LEUM GOD, kom liyeyu ac eteyu.

2 Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.

Kom etu ma nukewa nga oru; Kom ne muta loes likiyu, kom etu nunak luk nukewa.

3 Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.

Kom liyeyu lah nga orekma, ku nga mongla; Kom etu mukuikui luk nukewa.

4 Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.

Meet liki na nga kaskas, Kom etu tari lah mea nga ac fahk.

5 Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.

Kom apinyula ke siska nukewa, Kom karinginyu ke ku lom.

6 Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.

Etu lom keik uh arulana yohk, Yohk liki ma nga ku in kalem kac.

7 Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?

Nga ac som nu ya in kaingla liki kom? Nga ac kaing nu ya liki ye motom?

8 Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)

Nga fin som nu inkusrao, kom oasr we; Nga fin ona infulan misa, kom oasr pac we. (Sheol h7585)

9 Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,

Nga finne sokla loesla liki kutulap, Ku muta yen loeslana nu roto,

10 Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.

Kom ac oasr pac we in pwenyu, Kom ac oasr pa ingo in kasreyu.

11 Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.

Nga ku in siyuk lohsr uh in wikinyula Ku kalem su rauniyula in ekla nu ke fong,

12 Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.

Tusruktu, lohsr uh el tia lohsr nu sum, Ac fong uh arulana kalem nu sum, oana len. Lohsr ac kalem oana sie nu sum.

13 Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.

Kom lumahla ip nukewa ke monuk; Kom oakiyuwi insien nina kiuk.

14 Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.

Nga kaksakin kom mweyen fal mwet uh in sangeng sum. Ma nukewa kom oru, usrnguk ac wolana, Nga etu ouinge ke insiuk nufon.

15 Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.

Ke mutawauk in lumweyuk sri keik uh, Ac oakiyuki wo insien nina kiuk, Ke nga kapkapak ingo in lukma, Kom nuna etu lah nga oasr we.

16 Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.

Kom tuh liyeyu meet liki nga isusla. Pisen len ma oakiyuki nu sik tuh nga in moul Simla tari in book nutum Meet liki na kais sie ma inge mutawauk.

17 Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!

O God, arulana pus nunak lom, Ac arulana upa nu sik in kalem kac.

18 Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.

Nga fin oek, pisalos ac pus liki puk uh. Ke nga ngutalik, nga srakna muta yurum.

19 Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.

O God, nga kena tuh kom in uniya mwet koluk! Nga arulana kena tuh mwet sulallal in fahsr likiyu.

20 Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.

Elos fahk ma koluk keim; Elos fahk kas na koluk lain Inem.

21 Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.

O LEUM GOD, nga arulana srungalos su srungakom! Nga kwaselos su tuyak lain Kom.

22 Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.

Nga srungalos na pwaye; Nga oakalos mwet lokoalok luk.

23 Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;

Liyeyu, O God, ac etu insiuk; Srikeyu, ac konauk nunak luk.

24 Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.

Suk lah oasr kutena ma sufal in nga Ac kolyu ke inkanek kawil nu tok.